Tillsammans med Sara Ros och många fina bokvänner firade vi hennes senaste bok, En innerlig längtan, samtidigt som vi tog tillvara på sensommarens sista riktigt varma och soliga dag. Polaris bjöd in till afternoon tea med bubbel i sin vackra trädgård, en alldeles underbar inramning för en förrelease.
Det blev en eftermiddag fylld av boksamtal, skratt och förstås en hel del prat om romance. Men också om research, kvinnors yrkesidentitet och vad som egentligen är kärnan i en romanceberättelse.
Från Lina till Karolina
Saras förläggare Cecilia Ahrfeldt undrade var idén till boken dök upp. Sara berättade att hon för flera år sedan såg en föreställning av Emil i Lönneberga. Pigan Lina framställdes som löjlig i föreställningen, men skrattet fastnade i Saras hals.
När hon kom hem började hon skriva på en remake. Det blev fröet till den bok som så småningom skulle bli En innerlig längtan.
Boken handlar om ett gift par från olika samhällsklasser, ett tema som Sara tycker mycket om. Det finns något särskilt intressant i att låta två människor vara fast med varandra. Forced proximity, helt enkelt. Och när det dessutom handlar om ett par som redan har varit kära väcks frågan: finns det en chans att hitta tillbaka till kärleken?
För Karolina handlar det också om något större. När hon gifte sig försvann hennes yrkesidentitet. Nu är hon hemmafru, men det är en roll hon verkligen inte trivs med.
Ett läkande yrke
En innerlig längtan är den andra delen i serien Läkande kvinnors sällskap, där varje bok kretsar kring ett läkande yrke. I den här boken är Axel apotekare, medan Karolina ska hitta sitt eget läkande yrke. Och det är inte helt enkelt när den roll hon har fått genom äktenskapet inte alls känns som hennes.
En sak som Sara återkom till var känslorna. Hur får man läsaren engagerad? Historiska detaljer kan förstås bygga världen, men för Sara är de framför allt ett sätt att förstärka och lyfta olika känslor.
Och så var det det där med tropes …
När samtalet kom in på tropes tittade Sara på mig och bad mig hålla för öronen. Hon vet nämligen att jag egentligen inte är särskilt förtjust i att prata om romance på det sättet. Jag vill hellre prata om vad som faktiskt händer mellan människorna i berättelsen än bocka av en lista med tropes.
Det fick mig förstås att skratta, och säger kanske en del om hur väl Sara känner till mina romancekäpphästar. För det var också precis dit samtalet så småningom kom: till vad Sara själv tycker är det viktigaste med romance.
Och vad är då det viktigaste i romance?
Att något händer mellan huvudpersonerna. De ska utvecklas tillsammans. I Saras bok sker det när Karolina och Axel äntligen börjar prata med varandra.
Det låter kanske enkelt, men det är egentligen ganska centralt för genren. Det räcker inte att två personer befinner sig i samma berättelse och så småningom blir kära. Det måste finnas en utveckling mellan dem.
Research, research och ännu mer research
Sara älskar research. Och hon älskar detaljer, framför allt när detaljerna bidrar till känslostämningen. Hon visade stolt upp flera av de böcker hon använt i sin research, vilket förstås fick mitt eget boknördshjärta att slå lite snabbare.
Genom all research har Sara också slagits av hur mycket som faktiskt liknar vår egen tid. Arbetet som läkare såg förstås väldigt annorlunda ut då, och vi har betydligt mer avancerade mediciner i dag, men det finns ändå tydliga paralleller.
Det är kanske en av de saker jag tycker är så spännande med historiska romaner: ju mer man lär sig om en annan tid, desto tydligare kan det ibland bli hur lika vi människor faktiskt är.
Mer Sara Ros att se fram emot
Den tredje delen i Läkande kvinnors sällskap kommer 2027 och då får vi följa Ada, den tredje personen i sällskapet.
Men innan dess kommer en liten bonus för alla Sara Ros-läsare. Den 16 oktober släpps En stjärna klar, en feelgoodroman med mycket kärlek.
Och efter den här eftermiddagen känns det som att det finns en hel del att se fram emot.
Stort tack till bokförlaget Polaris för en sprudlande förrelease och för en goodiebag med den rykande färska boken!