En releasefest, ett författarsamtal och en helg i Gävle.

Jag blev inbjuden av Sara Ros till releasefesten för En stjärna klar, hennes julkortroman som utspelar sig i samma miljö och tid som de övriga böckerna i serien Läkande kvinnors sällskap. Självklart tackade jag ja!

Eftersom releasen var i Gävle frågade jag sambon om han ville följa med. Det ville han, så vi packade in Moxie i bilen och styrde mot den lilla hotellpärlan Alderholmen i centrala Gävle. När det var dags för fest lämnade jag mina två älsklingar på O’Learys och promenerade vidare till evenemanget.

Utanför lokalen träffade jag några bokvänner och vi gick in tillsammans. Där väntade en sprudlande glad Sara och en lokal fylld av inbjudna gäster från olika delar av hennes liv. Det blev en härlig blandning av vänner, bokfolk och nya bekantskaper. Och det fina med sådana här tillställningar är att det alltid går att börja prata med någon man aldrig träffat förut.

Under kvällen bjöds det på tipspromenad, bokbord till förmån för Läkare Utan Gränser och framför allt ett intressant samtal om Saras författarskap.

Varför valde Sara att förlägga serien till 1890-talet?

Inspirationen kom bland annat från en läkartidskrift där Sara hittade en artikel om kvinnliga fältskärer. Under författarsamtalet berättade hon också om kvinnor som arbetade inom apoteksverksamheten. Kvinnor inom sjukvården hade alltså fler yrkesroller än vi kanske känner till, även om deras möjligheter verka inom sina yrken och göra karriär begränsades av tidens samhällsnormer. Det är en av de saker jag tycker är så fascinerande med historisk romance: hur berättelserna kan lyfta fram kvinnor vars liv och yrkesroller inte alltid fått så stort utrymme i historieskrivningen.

Vi fick också höra om verklighetens Gävle, om stadens sjukhus och om tobaksfabriken där arbetsförhållandena var ökända. Enligt en av berättelserna kunde arbetarna till och med få löneavdrag för att de skrattade! Det är sådana detaljer som gör historisk research så fascinerande: de ger liv åt en tid som annars lätt blir avlägsen.

Sara berättade också om hur en bikaraktär kan växa och så småningom få en egen bok. Och så pratade vi förstås om romance. För Sara är det viktigt att berättelserna slutar hoppfullt eller lyckligt. Det tycker jag är en av romancegenrens stora styrkor. Däremot behöver intima scener inte alltid vara heta för att fylla en funktion. De kan skapa närhet, sårbarhet och hinder som driver berättelsen framåt.

Kvällen avslutades med peppande ord till alla som drömmer om att skriva. Saras budskap var enkelt: tveka inte. Skriv!

Morgonpromenad i duggregn

Morgonen därpå vaknade vi till kallt duggregn. Med hund har man inget val – promenad står på schemat oavsett väder. Vi passade på att leta oss fram bland det gamla Gävles trähus och kullerstensgator. Trots regnet blev det en fin promenad längs Gavleån och genom kvarter med vackra äldre hus. En sådan där helg som ger både nya intryck och fina minnen, och där böckerna blir en anledning att upptäcka nya platser.

Stort tack till Sara Ros för inbjudan, god mat, härliga samtal med både gamla och helt nya bekantskaper och för att du gav oss en anledning att upptäcka Gävle!

Maria, oktober 2026

Att leva med en romancevärld i femton böcker

27 oktober 2026

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.