| Betyg | 4 |
|---|---|
| Utgivningsår | 2026 |
| Förlag | Bazar Förlag |
| ISBN | 9789181300543 |
| Författare |
Amanda Hellberg |
| Bokserie |
Trollbunden |
Skogens syster
När mörkret ändå inger hopp
I böcker som utspelar sig i världar där allt tycks vara på väg att gå under borde det kanske vara mörkret, hoten och kampen för överlevnad som stannar kvar efter sista sidan. Men när jag lägger ifrån mig Skogens syster av Amanda Hellberg är det något helt annat jag bär med mig: en känsla av hopp. Och glädje.
Ett sabla driv!
Skogens syster är den andra delen i serien Trollbunden och tar vid precis där den första boken slutar. Det var faktiskt lite knepigt för mig att hitta tillbaka till berättelsen, eftersom jag läste den första delen i september 2025. En del trådar och motiv i det politiska spelet hade hunnit falla ur minnet.
När jag väl var tillbaka i berättelsen var det emellertid full fart framåt. Hellberg driver handlingen framåt med energi och nästan varje kapitel slutar med en cliffhanger som gör det svårt att lägga ifrån sig boken. Det händer mycket, insatserna är höga och Silje kastas in i nya situationer där hon måste fatta svåra beslut.
Bokens början och slut är de starkaste delarna, medan berättelsen tappar lite fart i mitten. Men överlag är tempot högt och spänningen håller läsningen i gång.
En annan styrka är miljöerna. Hellberg är bra på att skapa stämningar genom konkreta detaljer: mossan i skogen, de vackra tjärnarna, dammiga vägar och ombonade tält med mjukt ljus. Beskrivningarna gör miljöerna levande, och det tycker jag mycket om. Den magiska världen har rötter i ett forntida Norden, och miljöerna bidrar till att göra den både lockande och levande.
Jag vill komma närmare karaktärerna
Något jag saknar är en större fördjupning av karaktärerna och deras känslor.
Silje ger sig ut på en resa för att hitta sitt ursprung och förstå vad som händer omkring henne. Här finns en möjlighet att låta henne utvecklas på djupet, men jag hade gärna velat komma närmare hennes inre. Vad gör alla dessa erfarenheter med henne? Hur förändras hon av de val hon tvingas göra?
Vid flera tillfällen upplever jag att berättelsen redovisar en dramatisk händelse utan att riktigt låta mig känna den tillsammans med karaktärerna.
Det handlar inte om att jag vill ha mindre handling eller lägre tempo. Jag vill bara att de stora händelserna ibland ska få ta större plats också känslomässigt. När karaktärerna ställs inför avgörande val vill jag känna vad de riskerar att förlora och förstå vad som driver dem.
Starkare tillsammans
En av de tankar som stannat kvar hos mig efter läsningen handlar om gemenskap.
I Skogens syster introduceras Urnycklarna och De Fyra Nya, och här finns en idé som jag verkligen tycker om: ingen kan ensam bära ansvaret för att rädda världen. Det krävs samarbete, tillit och människor som bidrar med sina olika styrkor, vare sig det handlar om magi eller förmågan att analysera en situation.
Silje måste knyta nya vänskapsband och lära sig att lita på människor hon egentligen inte känner. Världen är fientlig och det är inte alltid lätt att veta vem som är vän och vem som är fiende. En tanke som tilltalar mig är att vi inte alltid är starkast på egen hand. Ibland är vi starkare just för att vi vågar lita på andra, även när det innebär en risk. Ibland är vi starkare just för att vi vågar lita på andra, även när det innebär en risk.
Det gör också världsbygget intressant på ett annat plan än det rent magiska. Urnycklarna och De Fyra Nya är delar av fantasyberättelsens konstruktion, men de för också tankarna till vad som krävs för att människor ska kunna skapa något som är större än de själva.
Och så finns förstås den Femte dimensionen, som det hintas om. Den väcker nyfikenhet och får mig att vilja veta mer.
Kan kärlek förändra en människa?
Kärleken mellan Silje och Ivan är stark. De kärleksscener som finns är välskrivna. Men det är inte bara själva kärleksrelationen som intresserar mig, utan också vad kärleken kan göra med människor.
Ivan har gjort fruktansvärda saker. Ändå väcks frågan om han kan förändras. Kan en människa bli någon annan än den hon har varit? Kan kärleken ge oss en anledning att välja en annan väg? För mig handlar det inte om att kärleken automatiskt suddar ut det förflutna eller gör tidigare handlingar ogjorda. Det handlar snarare om möjligheten att förändras, att ta nya beslut och att försöka bli en annan människa än den man en gång var.
Det är en av de tankar som gör mig glad när jag läser Skogens syster. Berättelsen öppnar för möjligheten att människor inte måste vara för evigt fastlåsta i sina tidigare handlingar.
När mörkret lämnar plats för hopp
Fantasy och romantasy arbetar gärna med stora insatser. Världen står på spel, mörka krafter hotar och huvudpersonerna måste övervinna hinder som ibland verkar omöjliga. Skogens syster är inget undantag.
Men för mig är det inte bara spänningen i kampen som gör läsningen givande. Det är känslan av att det trots allt finns möjligheter. Att människor kan förändras. Att kärlek kan påverka våra val. Att vi kan bli starkare tillsammans än var och en för sig.
Jag hade önskat mig mer karaktärsfördjupning och större känslomässig tyngd i några av de avgörande scenerna. Samtidigt uppskattar jag Hellbergs berättardriv, de stämningsfulla miljöerna, kärleken mellan Silje och Ivan och ett världsbygge som väcker min nyfikenhet.
Det jag framför allt tar med mig från läsningen är hoppet. Trots mörkret finns möjligheten att förändras, att hitta styrka i andra och att välja en annan väg. Jag hade önskat mig större känslomässig fördjupning på några ställen, men berättelsens driv, de stämningsfulla miljöerna och kärleken mellan Silje och Ivan gör läsningen givande.
Skogens syster är en spännande fortsättning på Trollbunden, och jag vill gärna veta vart berättelsen tar vägen härnäst.
Maria, oktober 2026






