Desire Unchained

När Shade genomgick sin första initiationsrit till att bli en vuxen Seminus/Incubus demon lämnade han sitt hem utan en tanke på sina syskons säkerhet. När han kom till sans igen och återvände hem var alla hans syskon döda utom den minsta, Skulk. Hon hade lyckats gömma sig och nu känner Shade ett ansvar och en särskild ömhet för henne.

Som den demon Shade är har han varit med många av kvinnligt kön, både mänskliga och demoner. En gång blev Shade förbannad av en magiker när han var med magikerns kvinna. Om han någonsin blir förälskad så kommer han leva i evigt lidande. Därför har Shade bestämt sig för att hålla sig ifrån alla relationer. Och än så länge har han lyckats undvika förbannelsen.
Nu när han är på väg att genomgå sin andra initiationsrit blir han, mot sin vilja, bunden till en kvinna han tidigare haft det närmaste förhållande han kommit.

Första gången Runa träffade Shade var av en tillfällighet när han kom in på hennes café. Han beställde en kaffe och fick Runa på köpet. Då var hon ung och visste inte att det fanns en värld fylld av demoner och andra varelser. När Runa efter en tid kom på Shade i säng med två vampyrer flydde hon lägenheten och hade oturen att komma i en varulvs väg. Hon blev attackerad och lämnad för död.
Efter attacken förändrades Runa. Från att tidigare varit mjuk och blyg är hon nu hårdhudad med egen vilja. Från människa till varulv. När hon vaknar upp i en grotta fastkedjad med Shade är hon inte den gladaste av varulvar.

Desire Unchained är en direkt fortsättning på första boken. De ghouls som kidnappar och stjäl organ av demoner har tagit upp sin verksamhet igen. Och när Shade träffar på ledaren inser han att de har ett gemensamt förflutet.
Larissa Ione är makalöst bra på att bygga upp sin värld. Man känner djupt för de flesta personerna i böckerna och särskilt för huvudpersonerna. Jag gillade att man fick veta mer om Luc, en varulv från första boken. Det visar sig till exempel att Shade är en mångfacetterad person, det trodde man inte i första boken.

Att läsa Larissa Iones böcker är som att åka på Autobahn i 240 km/h. Spännande, snabbt och soft. Har man en gång börjat har man det i blodet.

Maria, augusti 2010

Faefever

De onda Fae har plötsligt börjat jobba som underhållsarbetare, sopar gator och reparerar lyktstolpar i Dublin. MacKayla undrar varför, men har andra, mer pressande saker att bekymra sig över. Hon blir överfallen av ett gäng kvinnor på uppdrag av Rowena, ledaren för den urgamla organisationen av sidhe-seers. Av misstag dödar hon en av kvinnorna. Christian McKeltar, som hon var på väg till en dejt med i slutet av förra boken, visar sig vara en druid som är utskickad för att spionera på Jericho Barrons.
Barrons har en ond Fae-relik i sitt arbetsrum som kallas ”silvers”. Det ser ut som en spegel, men är egentligen en port mellan världar. MacKayla får se honom komma ut ur den med ett blodigt lik i famnen. Går han egentligen att lita på? Barrons och MacKayla är annars ute på nätterna och letar efter svartmagiboken som allt kretsar kring, men plötsligt börjar boken jaga dem. Samtidigt närmar sig Halloween och väggarna mellan vår värld och Fae blir allt tunnare. Ovädersmolnen drar ihop sig över Dublin och det blir mörkare och mörkare.

Boken är jättespännande och man följer andlöst MacKaylas ansträngningar för att hålla sig vid liv. Finns det någon i Dublin man egentligen kan lita på? Även denna bok slutar i en cliff hanger, som jag inte ska avslöja. Oj, oj, hur ska Moning ta sig ur detta i nästa bok?

Elisabeth, juli 2010

Halfway to the Grave

Catherine ”Cat” Crawfield är till hälften vampyr. Hennes mamma blev våldtagen av en nyskapad vampyr för 22 år sedan och sedan dess hyser både hon och Cat en total avsky för vampyrer. Under sin uppväxt förstod Cat att hon var annorlunda men det var inte förrän hon var 16 år som hennes mamma berättade sanningen. Det var också då Cat började döda vampyrer. Nu hänger hon på barer varenda helg och gör sitt bästa för att decimera beståndet.

En kväll ger hon sig på fel vampyr. Bones är mycket äldre än de vampyrer hon tidigare mött. Han ser igenom hennes lama försök att förföra honom för att sedan döda honom. Bones är prisjägare med vampyrer som specialitet. När Bones får höra Cats historia bestämmer han sig för att träna henne och att använda henne som lockbete. Bones är på jakt efter en vampyr med en egen agenda så han behöver all hjälp han kan få.

Vad som börjar som en affärsuppgörelse glider snart över till något mer personligt. Bones blir attraherad av Cat ganska snart medan hon har mer känslomässigt bagage att arbeta sig igenom.

Boken står och väger mellan Paranormal Romance och Urban Fantasy. Första delen är mer PNR för att senare glida över i non stop-action. Boken är dessutom skriven helt ur Cats synvinkel. Vilket gör att jag funderar en hel del över hur Bones tänker. Boken är full av snärtig dialog och den är ganska rolig ibland men personerna är ganska endimensionella. Cat har till exempel inga vänner, inget annat liv än att gå i skolan och döda vampyrer. Bones, med sin brittisk/australiensiska dialekt är den som är intressantast av de två. Han är generös, uppmärksam och en väldigt het älskare, när Cat väl kommer över sina hang ups. Jag har också lite svårt att med att Cat tror att hon vet bättre än Bones trots att han är en Master Vampyr och flera hundra år gammal. Korkade hjältinnor går inte riktigt hem hos mig. Dessutom känns slutet väldigt abrupt. Det känns inte ens som en riktig cliff hanger utan mer som ett kapitelslut.

Maria, september 2010

Kiss of Fire

Vackra drakar som vaktar jorden och dess skatter i modern tid. Det lät som en oemotståndlig kombination.

När både Sara Keegans föräldrar och hennes älskade moster dör, bryter hon upp från sitt liv som revisor. Redan innan dödsfallen hade hon börjat tröttna på att flyga jorden runt och hjälpa sitt arbetsteam få olika kontrakt. När nu möjligheten fanns att bryta upp och radikalt förändra sitt liv, tog hon chansen.
Genom sin moster ärver hon en new age-affär i Ann Arbor, en mellanstor stad i Michigan, USA och beslutar sig för att flytta dit och driva affären vidare. En kväll när hon är på väg hem blir hon attackerad av en okänd man. Hon blir räddad av en annan för henne okänd man. En man hon inte instinktivt blir rädd för utan känner sig trygg med. Trots att han förvandlas till drake mitt framför hennes förvånade ögon.

Quinn Tyrrell har valt att leva ensam med sin smideskonst. Han vill inte ha något att göra med sina fränder, drakarna. Han har efter ett antal händelser i hans långa liv fullständigt tappat tron på att han skulle vinna något på att leva i närhet med andra drakar.
När en drake träffar sin predestinerade partner uppstår något som kallas för ”Firestorm”. Det slår bokstavligen gnistor kring paret när de har hudkontakt.

När Saras och Quinns händer möts vet han att Sara är hans partner. Nu måste han bara försöka uppvakta henne så han vinner hennes förtroende.

So far, so good. Det kunde ha blivit bra. Men den är ganska enkelt skriven men det finns en del jag hakar upp mig på. I stort sett alla onda drakar har öst-klingande namn och det känns lite gammalt. Drakrasen heter Pyr (kommer från grekiskans pyros som betyder eld, tänk på pyroteknik osv.) och det känns lite torftigt. Dessutom går det lite väl fort ibland med Saras förtroende för Quinn. Vissa saker behöver ta tid för att bli trovärdiga.
Nej, Deborah Cooke får nog göra mer research och skriva historia som står mer på sina egna ben för att höja betyget i mina ögon.

Maria, Juni 2009

Timeless moon

The Sazi lever sida vid sida med oss vanliga människor. Det som skiljer dem från oss är att de kan byta skepnad till djur, ormar, stora katter, fåglar m m. För att deras långa liv inte skall avslöja dem byter Sazi identitet när det behövs.

Josette, en ovanlig siare som får visioner om framtid, förfluten tid men även nutid, och Rick, en empat, har varit gifta i många år när omständigheter gör att Rick iscensätter sin egen död.
Nu efter ca ett århundrade sker en aggressiv attack på Sazis övriga siare som tvingar Rick tillbaka från sin självvalda exil och till förnyad kontakt med Josette. Det är endast Josette som kan hjälpa de attackerade siarna.
Under sin resa genom USA utsätts de för attacker av ormar, fanatiska människor och urgammal stark magi. Deras ständiga vedermödor gör att de kommer varandra närmare. De börjar lyssna på varandra, reder ut gamla missförstånd och inser att de fortfarande har väldigt starka känslor för varandra.

Det här är min första Sazi-bok men det är den sjätte i serien och det kanske är det som gör att jag upplever den som rörig. Det är en spännande bok, det händer mycket hela tiden. Men under all action ligger en melankoli som känns lite ovanlig i romantiksammanhang. De har djupa tvivel på sina förmågor och personer i deras närhet dör för att de inte har möjlighet att hjälpa dom.

Jag både gillar och inte gillar boken. Jag gillar spänningen och, faktiskt, melankolin. Kärlekshistorien mellan Josette och Rick är finstämd (även om de har ganska het sex ibland) och trovärdig. Det jag inte gillar är att man inte hänger med ibland. Varför är det bara Josette som kan rädda de andra siarna till exempel, det förstår jag fortfarande inte trots två genomläsningar. Varför ger mannen som har varit Josettes värsta fiende i århundraden plötsligt henne ett vackert schatull som måste användas till nått (man får inte riktigt veta vad) i slutritualen? Sånt drar ner betyget på boken. Jag hade gärna sett att det hände mindre men fått mer förklaringar.

Maria, april 2009