Fantastika hittade en intressant avhandling som handlar om vampyrer och sexualitet. Författaren Anna Höglund har sett två utmärkande drag hos vampyrerna, monstervampyren som förlorat alla sina mänskliga egenskaper och humanvampyren som står med ena benet kvar i sitt mänskliga jag och det andra i monstervampyrens. Det är en avhandling så språket kan kännas lite tungt om man inte är van att läsa den här typen av litteratur. Men det är en intressant inblick i mekanismen om varför vi dras till just vampyrromaner.
Allt stoff vi förknippar med vampyren, (huggtänder, blodfyllda läppar, rädsla för vitlök och förkärlek för kvinnor) har en egen historia.
Så här presenterar författaren, Anna Höglund, FM, doktorand, sin avhandling.
”Min avhandling handlar om vampyrberättelsens historia. Jag är intresserad av att förstå och beskriva vilken betydelse vampyrberättelsen har haft, och har, inom det samhälle den skapas i. När jag började forska ägnade jag mig framförallt åt vår samtids vampyrberättelse i litteratur och film. Jag var intresserad av att försöka synliggöra de normer och värderingar som fanns inskrivna i vampyrberättelsen. Efter en tid blev jag emellertid mer och mer nyfiken på varför vampyrberättelsen såg ut som den gör idag? Jag saknade ett historiskt perspektiv.
Jag började därför intressera mig för vampyrberättelsens historia. Under mina historiska studier blev jag fascinerad av att upptäcka hur vampyrgestalten är formad av olika tider och rums trosföreställningar. Allt stoff vi förknippar med vampyren, (huggtänder, blodfyllda läppar, rädsla för vitlök och förkärlek för kvinnor) har en egen historia. Det är en mycket spännande historia, inte minst för att den handlar om oss människor. Det är ju i den mänskliga världen, det vi kallar verkligheten, som vampyrkaraktären skapas och den influeras därför av den omgivande kontexten, det vill säga, samhället och kulturen.
Eftersom människornas värld förändras under historiens gång, förändras även vampyrberättelsen över tid. En sak tycks emellertid vara beständig, i alla tider och rum är vampyrberättelsen mest vital i sammanhang där det pågår någon form av strid om makt och legitimitet. Förklaringen till det är, enligt mig, att vampyrkaraktären är särskilt lämpad för litterär maktimprovisation. Den används för att uttrycka åsikter, normer och värderingar i skydd av fiktionens slöja, både i historisk tid och i nutid.”