Att hitta på Östermalm i Stockholm är inte alltid lätt. Trots att jag bott där irrade jag omkring en stund i trakterna av Gustav Adolfskyrkan innan jag hittade rätt. In genom dörren och nedför en trappa mötte mig förlaget The Book Affairs underbara kontor och ett spännande möte med författardebutanten Sara Sommerfeld.
Samma dag hade jag lagt ut min recension av boken Är allt jag lärt mig om kärlek en lögn? som jag tyckte mycket om. Det visade sig att jag var den enda som läst och recenserat boken före eventet. När Sara kom och hälsade förstod hon att det var jag som var FantastikaRomance och blev alldeles rörd över min recension. Redan då blev mitt hjärta varmt och det förblev så under resten av kvällen.
Boksamtalet inleddes av att VD och en av grundarna Alexandra Torstendahl presenterade sig och sitt förlag. De är noga med vilka titlar de väljer att ge ut, en sträng gatekeeper som Alexandra uttryckte det. Alexandra berättade underhållande om hur hon efter att ha läst Saras manus ringde henne, trots att det var sent och lördag. Sara som hade vänner på middag tänkte först inte svara men blev övertygad av vännerna och nu satt vi här, inbjudna på releasen av boken.
Sara Sommerfeld är en firad skådespelare, manusförfattare och filmregissör som länge haft den här historien i sig. Tanken från början var ett filmmanus men det hamnade i byrålådan. Några år senare åkte hon på ett skrivretreat och när hon började skriva prosa öppnades dörrar i henne och dagens bok började ta form.
Boken är delvis självbiografisk. Det mörka i boken är Saras mörker men Sara i boken är fiktiv. Att skapa huvudpersonen var väldigt roligt och genom bok-Sara kunde skamfulla, patetiska sidor av irl-Sara dramatiseras. Sara ville dela med sig av sin utveckling dels för att boken ska kännas autentisk, dels då hon upplever att det som kvinna inte alltid går att relatera till mäns berättelser.
Sara läste en bit ur boken. En berörande scen om hur hon får ”hjälp” att gestalta en känsla i en film. En manlig kollega har blivit tillsagd av regissören att smeka hennes bröst. Och nog fick regissören den känsla han sökte, men till vilket pris? Det var knäpptyst under uppläsningen. Det var endast kvinnor på plats och jag tror att många med mig tänkte på liknande händelser vi själva varit med om. Det ska tilläggas att vissa bipersoner har drag av verkliga personer men alla har anonymiserats.
Nu är allt inte mörker i boken, den inbjuder till många skratt också. Och Saras tanke var att underhålla samtidigt som hon vill ge läsaren nycklar till sin egen utveckling. Sara meddelade glatt att hon har fler böcker på gång, och de ser jag fram emot!
Kvällen led mot sitt slut men jag och en sprudlande Sara hann prata lite om bokgenres i allmänhet och romance i synnerhet. Sara frågande mig hur jag skulle beskriva hennes bok och jag landade i en självutvecklande feelgoodroman. Själv kallar hon den för en själslig detektivroman. För lite som en pusseldeckare är den allt. Skillnaden är att gåtan som ska lösas är henne själv. Mätt på goda scones och jordgubbar var det med en varm själ jag åkte hem i den sammetslena höstnatten.
Maria, 16 september 2024