Att gå på releasefest kan vara allt från en liten intim tillställning till en storslagen happening. Och det var precis vad releasefesten för Simona Ahrnstedts nya bok, Charlies hämnd var. Röda mattan var utrullad, det fanns supergoda snittar, bubbel av alla de slag, vi fick en goodiebag med Simonas bok signerad och ett härligt mingel av människor från olika delar av Simonas liv.
Innan eventet mötte jag Ewa och Frida för ett glas vin på mysiga hålet-i-väggenbaren Ingrid på Olof Palmes gata. Alltid trevligt att småprata i goda vänners lag!
Väl framme vid stora porten in i Bonnierhuset på Sveavägen i Stockholm var det många kända ansikten i kön. Vi beträdde röda mattan, prickade av och kom in i den fina ljusgården. Efter vi hälsat på Simona, plockat på oss lite godsaker och hittat en plats i sofforna. Kom jag på att cirkeln hade slutits. Första gången jag mötte Ewa var där i sofforna tillsammans med Frida! Det var värt en extra skål
Författarsamtalet inleddes av Simonas förläggare Teresa Knochenhauer från Bokförlaget Forum men hon lämnade snabbt över till kvällens gästmoderator, Soraya Lavasani.
Simona började med att uttrycka sin glädje över alla som var där. Det människor från olika delar av hennes liv, allt från hennes gamla fröken, släkt, vänner, barn till en och annan bokbloggare.
Simona pratade om hur det var att byta genre, Charlies hämnd är en spänningsroman, att det var viktigt med igenkänning.
Soraya frågade vad det var som lockade med just hämnd. Simona ser hämndberättelser som en av ur-berättelserna. Hämndtemat finns i bibeln, i de antika dramerna men det är ofta män som hämnas. På 1980-talet kom flera böcker med temat kvinnlig hämnd som till exempel Tracys hämnd av Sidney Sheldon. Det visade sig att Charlies hämnd har funnits i Simonas byrålåda sedan hon var tonåring och först nu var det tid att skriva klart historien.
Simona ville från början inte skriva om någon som var tjeckisk men det växte fram men det blev som ett nytt äventyr. Det var fantastiskt roligt att skriva om sitt eget tjeckiska liv.
Det är ingående beskrivet om olika bedrägerier, inifrån domstolar och fängelser. Hur mycket research har Simona gjort?
Simona säger att hon skriver om sådant hon inte kan. Hon har fått vara med på domstolsförhandlingar och lyckats komma in på ett kvinnofängelse genom att erbjuda en föreläsning. Det hon slogs av på fängelset var den grå tristessen. Det finns inget att göra. Men också av ett slags systerskap som växer fram mellan de intagna.
Till sist undrade Soraya om det var svårt att byta genre. Soraya uttryckte det som att Simona var modig som gjorde det.
”Modig, vet jag inte. Man skriver det man måste” blev Simonas svar på det.
Nu tog ett underbart minglande vid. Så många roliga möten och samtal. Ett fint möte var när vännen Frida och Katarina Bivald (som också hade bokrelease idag med boken Liket på Tallholmen) bondade över deras kärlek till den tryckta boken. De pratade om papperskvalitet, om olika typer av bokbindning, omslagsproduktion och hur olika böcker luktar.
För mig är den gemenskap som finns mellan bokälskare nästan magisk och jag är priviligierad att få tillhöra den skaran!
Maria, 7 november 2024