Vem är du när kriget kommer? Hur reagerar du i tider av kris?
Jag hamnade på ett spännande samtal med David Bergman som skrivit Vem är du när kriget kommer? och Mia Breitholtz kommunikatör på Natur och kultur förlag.
David Bergman är överstelöjtnant inom Försvaret, har en kandidatexamen i litteraturvetenskap, magisterexamen och doktorsexamen i psykologi, och forskar om prestationer under extrem press, så han har tyngd och kunskap inom området.
Den största utmaningen i katastrofer, kriser och krig är att få det civila samhället att fortsätta fungera men hur ofta hamnar vi inte i en diskussion kring vevradio, matburkar och annat som vi som goda preppers ska tänka på. Ska man bjuda in till konservparty när burkarnas bäst-före datum börjar gå ut?
Att vara en prepper är sällan lösningen i sig. Det viktiga är att du fortsätter gå till jobbet så att bussarna fortsätter rulla, mataffärerna är bemannade och att allt annat viktigt fortsätter fungera. Det är lätt att fastna i prepperlådor för det är något vi kan påverka. Man ska försöka vara samma person som innan krisen.
Många vill hjälpa till när katastrofen händer. Det var många civila som ville hjälpa till när bränderna rasade i trakterna kring Sala 2014 men civila kan göra mer skada än nytta i försvaret, brandkåren osv. De utbildade vet inte vad de civila kan.
Hur konstigt det än låter så finns det positiva aspekter i kriser. Studier visar att säsongsbetonade depressioner minskar och att suicid går ner radikalt. Man borde må sämre men att ha ett syfte är botgörande. Att bli sedd, ha en mening i livet gör att jag mår bättre.
Krig är lidande men tar fram det bästa hos människan. När en kris inträffar börjar människor prata med varandra ”har du hört nått?” ”Ska vi dela en taxi?” och så vidare. Sociala relationer är superviktiga. Man måste lätta på trycket. Bjud in grannen, dela en vinare och prata om situationen. En annan sak som håller humöret uppe är god mat så fimpa ravioliburkarna!
David Bergman kallar sin bok för krigsfeelgood då boken är positiv. För övrigt var han själv en väldigt glad och positiv person.
Han dissar prepperkulturen. Den dystopiska, individualistiska rörelse som växte fram under 50-talet. David menar att det dummaste man kan göra är att fly hemifrån, där finns det sammanhang man behöver i krisen.
Den eviga fredens tid (1990 och 2000-talen) har vaggat in oss i den fredliga världen. Pratar vi inte om krig och kris blir vi sårbara. Viktigt att komma ur de negativa tankarna.
Mångas uppfattning om krig börjar med myter – som hämtade ur Mad Max-filmera
Några vanliga myter:
Anarki. Studier och verkligheten visar att händer något börjar människor prata med varandra och hjälpa varandra
Flykt. Ett krig är i genomsnitt 3,2 år. Vill man vara på flykt så länge? Man vill hem dit man känner sig emotionellt trygg.
Plundring. Är den vanligaste myten. Vi är med och förstärker genom vår rädsla för att det ska hända. De som akut behöver nått gör så.
Relationen mellan stat och medborgare kommer att stärkas. Svensken har stort förtroende för staten i kris. Vi vänder oss till public service när nått händer. Landets sak som min egen – försvarsvillighet.
Ja, ni hör ju hur mycket intressant vi diskuterade!
Stort tack till Natur och Kultur och Adlibris pocket som ordnade kvällen.
Maria, 19 mars 2025