Sista skälvande dagen av mars var jag på ett bokevent där Ann-Hélen Laestadius pratade om sin nya bok Skam, sista boken i hennes Sápmitrilogi. Adlibris Pocket på Götgatan i Stockholm var knökfullt av förväntansfulla åhörare.
Samtalet mellan Ann-Helén och hennes förläggare Susanna Romanus från förlaget Romanus & Selling var genomtänkt och intressant. Mycket för att Laestadius verkligen är en historieberättare ut i fingerspetsarna.
Böckerna i serien hänger ihop men kan läsas fristående. Böckerna behandlar olika generationer av samer. Stöld handlar om Laestadius mormor, Straff om hennes mamma och Skam om hennes egen generation.
Det var berörande att höra Laestadius berätta om vad samerna har, och fortfarande utsätts för. Hur Deras språk nästan utplånats, hon berättade om hur hon satt med sin morfar och de slöjdade tillsammans. Det kunde de göra utan att kunna prata med varandra.
Hur de så kallade Nomadskolorna tvingade barn att stanna i skolan med brutala medel. Många samer anslöt sig till Læstadianismen, en väckelserörelse inom den lutherska kyrkan. Boken Skam tar bland annat upp hur det var att vara ung inom den superstrikta rörelsen. Ann-Helén berättade hur tårtor inte fick ha den minsta dekoration, endast vit grädde prydde utsidan. Det blev en rolig anekdot under samtalet då Ann-Helén berättade att hon pratat med sin mamma som påpekade att det minsann inte serverades prinsesstårta, som Ann-Helén, skrivit i sin bok. Den var alldeles för prålig.
Förutom att Skam handlar mycket om Kiruna är det också en tonårsbok. Om hur det var att växa upp som sametjej i Kiruna. Hur huvudpersonen hanterar det profana kontra det religiösa.
De två första böckerna drevs av författarens ilska. Skam, däremot, drevs av sorg. På frågan varför hon valt att skriva skönlitteratur menade hon att det ger henne en frihet i berättandet, att kunna forma sin egen historia.
I några av sina ungdomsböcker har hon skrivit om den samiska trosvärlden som nästan helt utrotades när samerna tvångskristnades. Artister som Jon Henrik Fjällström har gett ett uppsving för jojken bland de yngre generationerna.
På fem år har Ann-Helén Laestadius skrivit tre stora romaner. Nu när sviten är klar känner hon en tomhet, skrivandet både ger och tar energi. Men självklart har hon nya projekt på gång!
Maria, 31 mars 2025