The Demon’s Daughter
Det här är en berättelse om att bryta sig loss – från andras fördomar och sina egna. Om att våga vilja mer än vad samhället tycker att man förtjänar.
Inspektör Adrian Philips arbetar i Avvar, en stad som för tankarna till ett sotigt, steampunkigt London. För att kunna sköta sitt jobb har han låtit implantera teknik som förstärker hans styrka – ett val som väckt misstänksamhet i omgivningen.
Roxanne McAllister lever i samhällets utkant. Hennes mamma var en känd varietéartist som gärna underhölls av rika män, därför är också Roxannes far okänd, men omvärldens blickar är desto mer dömande.
Roxanne och Adrians möte blir starten på ett sökande efter tillhörighet, erkännande och kärlek. Särskilt Adrian stannar kvar hos mig. Han kommer från arbetarklass och har arbetat sig upp till medelklass och kunde gifta sig med en kvinna av högre klass.
Dock är hans arbete hans första lojalitet. Det var därför han accepterade implantaten av Yama-teknik trots att han visste att det skulle kosta honom socialt. Adrian drömmer om jämställd närhet. Om ett sensuellt, varmt och tryggt förhållande – men han tror inte längre att det är möjligt efter skilsmässan från sin fru som vänt honom ryggen.
The Demon’s Daughter är steampunk-romance med viktoriansk känsla. Samhället styrs av rigida regler och tydliga hierarkier. När guldletare upptäckte civilisationen Narikerr högt uppe i norra delen av världen kallades invånarna för demoner – inte på grund av någon ondska, utan för deras säregna utseende och avancerade teknik. Kejsaren av Narikerr gjorde ett byte, de gav sin teknik i utbyte mot att deras oönskade element, förbrytare, utstötta, de allra fattigaste, tilläts flytta till Avvar.
Innan Emma Holly skrev The Demon’s daughter (2004) hade hon gett ut ett antal böcker och noveller, de flesta ganska erotiska. Och visst hettar det till snabbt mellan Roxanne och Adrian så det är inte direkt en sedesam bok. Däremot vill jag inte kalla den för erotik heller. Det är inte sexet som driver handlingen utan deras personliga utveckling. Deras kamp för att hitta en plats, tillsammans och i världen.
Roxanne är beslutsam att aldrig bli som sin mamma – aldrig bli någons älskarinna. Hon är en stark kvinna, både fysiskt och mentalt, så det uppstår flera berörande men också roliga scener när Adrians konservativa syn krockar med Roxannes mer originella.
Det jag saknar är ett tydligare och mer utvecklat världsbygge. Världen känns inte helt trovärdig och ibland ganska rörig. Boken är första delen i en serie, Demon world, så Holly kanske utvecklar sin värld i de efterföljande fyra böckerna och tre novellerna.
Men om du är nyfiken på en kärlekshistoria mellan två människor som tvingas utmana både sina egna och samhällets föreställningar, där känslorna brinner men förnuftet stretar emot – och om du inte har något emot en dos hetta – då är det här en bok för dig!
Maria, maj 2025