Konsten att uppvakta en vålnad
Konsten att uppvakta en vålnad av Gabriella Argus är en stillsam och charmig paranormal romance där det övernaturliga får ge plats åt något mycket mer intressant: två människor i utanförskap som längtar efter både närhet och tillhörighet.
Lilly är en växtmagiker som hållits på avstånd från den magiska gemenskapen. William är en vålnad bunden till kyrkogården där han levt ett stillsamt liv tillsammans med sina minst sagt ovanliga vänner. Trots det bär båda på en längtan efter något mer. Det hade kunnat bli en dramatisk berättelse, men Argus väljer en mjukare väg. Resultatet är en berättelse som känns mer varm än dramatisk, där humor och mänsklig närhet får ta större plats än konflikterna.
Miljöerna är få och avskalade. Större delen av berättelsen utspelar sig i Lillys hus och trädgård samt på Williams kyrkogård. Jag trodde först att det skulle kännas begränsande, men upplevde snarare motsatsen. Det skapar en intim berättelse där fokus hela tiden ligger på karaktärerna och deras relation.
För det är just karaktärerna som bär boken. Allt kretsar kring Lilly och William, deras tankar, osäkerheter och längtan efter att få komma någon nära. Båda är genuint vänliga människor, lite naiva på ett sätt som gör dem mer charmiga än frustrerande.
Läsningen gav mig oväntade associationer till 90-talets romantiska tv-serier. Lite romantik, lite humor, lite övernaturliga inslag och precis lagom mycket spänning. Jag tänkte flera gånger på den där speciella känslan som gjorde Förhäxad så lätt att tycka om.
Boken har gott om charm och värme, men för mig stannade den främst vid en trivsam läsupplevelse. Jag tyckte om både Lilly och William, men kom aldrig riktigt under huden på dem. När jag slog igen boken kände jag mig nöjd snarare än känslomässigt berörd.
För läsare som uppskattar mysig paranormal romance där värme, vänskap och romantik står i centrum är däremot Konsten att uppvakta en vålnad en mycket charmig bekantskap.
Maria, juni 2026