Diagnos: Omöjlig längtan
Tänk att en bok kan göra mig så glad. En bok jag önskar förlagen vågat rubricera som romance för det är precis vad den är. Bubblande kärlek, sorg, missförstånd, personlig utveckling och humor driver handlingen mot det obligatoriska lyckliga slutet.
Vår huvudperson Cecilia Ek har inte haft den roligaste uppväxt och det har satt djupa sår i själen. Hon har växt upp med sin moster och hennes dotter så när moster Sonja blir sjuk lämnar Cecilia sitt liv som polis i Stockholm och reser hem till barndomens Umeå för att hjälpa till.
Vår andra huvudperson är kirurgen Erik Flygare. Han levde sin dröm med fru, barn och villa men allt rasade när hans fru dog i cancer. Nu försöker han överleva och göra livet så bra det går för sin bedårande son Max.
Manegen är krattad för ett spännande möte. Både Cecilia och Erik har många hinder att ta sig över innan de erkänner att det är okej att gå vidare och våga satsa på den kärlek de känner för varandra.
Det är många djupa ämnen som behandlas i Diagnos: Omöjlig längtan. Behovet att vara stark både till kropp att själ, infertilitetens smärta, svek av de som står en närmast. Eriks kontrollbehov efter att han inte kunde rädda sin sjuka fru. Alla känslor är beskrivna med en hjärtskärande ömhet, de byggs upp genom berättelsen för att slutligen explodera. När allt känns som svårast finns det hopp som gör att jag läser vidare med bultande hjärta.
Christina Edwinsdotter använder Umeås miljöer för att förstärka karaktärerna. Det finns flera passager där jag känner igen mig och till exempel förstår varför den ensamma, eftertänksamma vandringen sker precis där.
Boken beskrivs som ”en varm kärlekshistoria i sjukhusmiljö” så jag förväntade mig mer sjukhus men det var alldeles lagom. Eftersom det finns olika sjukdomsbilder med samt att Erik är kirurg flätas sjukhusmiljön in på ett alldeles naturligt sätt.
Det finns en fin scen när Erik kliver in i sin hall som sammanfattar hur kärlek kan upplevas. ”Det var ovant att se ett par flirtiga damskor i hallen, ovant men inte fel. Efter att han hade plockat undan Sandras alla skor, vilka hade tagit upp trefjärdedelar av skohyllan, hade hallen känts bottenlöst öde.” Stycket fortsätter ”Som det borde finnas fler sorters båtar i hallens hav, inte bara atlantångare och roddbåtar.” Det är ett lågmält funderande med ett så stort djup att jag fick tårar i ögonen. Klart det ska finnas motorbåtar och segelbåtar också! Jag erkänner villigt att jag blev en smula förälskad i både Cecilia och Erik, exakt vad jag önskar av en bra romance.
Stora känslor, djup svärta, pirrig förälskelse, död och pånyttfödelse samt ett lyckligt slut. Vad mer kan du begära av en romance? Vilken debut! När kommer nästa bok? Villhöver nu!
Maria, april 2025