Falsk som vin

Hämnd är en brutal inre konflikt. Alla har vi nog haft tankar om den ljuva hämnden för oförrätter som gjorts oss. I Andreas Grubes senaste bok, Falsk som vin, är det just hämnden som driver handlingen framåt så det är bara att hålla i hatten, njuta av ett modernt rappt språk och följa med på en resa i vinvärldens mörkaste vrår.

Ramona Charles har inte slagit av på takten sedan förra boken, I vinet ingen sanning. Hon gör djupa grävrepotage för Kvällsposten med stor framgång, dricker för mycket vin och har engångsligg. Ångesten ligger där och lurar under ytan. Hon drar fram som en bulldozer för att sanningen måste fram. Inga hemligheter är heliga, i alla fall så länge det inte berör Ramonas eget liv.

Författaren Andreas Grube bygger vidare på sin härligt buffliga hjältinna som klippt ur en Quentin Tarrantino-film. Genom historien gör Ramona en känslomässig utveckling som berör. Vi får bland annat vet varför hon är så oerhört rädd för trånga mörka utrymmen. Hon börjar också rannsaka sig själv och sina motiv. Så där som många gör när åren går och erfarenheten växer.

Grube balanserar på räcket utan att trilla ned i stereotypens malström när han mejslar ut antagonisten. Jag får absolut en känsla för vad han tycker om fenomenet men författarrösten tar aldrig överhanden.

Grubes ambivalens till Det Stora Monopolet hindrar inte honom att ifrågasätta Systembolaget. Min hjärna drar paralleller till fiktiva koncerner som CyberDyne (Terminator). De var goda från början, men se vad som hände.
Det finns kängor till Trumps försök att stoppa den fria pressen, kängor till pressen för – är den verkligen fri? Jag fastnade för en kommentar i en dialog ”Japp, branschen är på väg ner i kloakerna. Ner dit där kommersialismens råttor käkar oberoende journalistik till frukost.” Bara ett av många exempel på Grubes nytänkande synonymer.

Och så har vi alla coola musikreferenser, de gör mig så lycklig. De lyfter texten som när ett mordhot är fastspikat på Ramonas dörr med en rostig spik och hon tänker direkt på Nine Inch Nails. Tack Andreas för alla nya låtar du fyllt min spellista med.

För att inte prata om alla vinreferenser! Ett läppstift som är bourgognerött samt alla dofter som fyller boken. Tänk att gå en promenad med Grube medan han beskriver sitt älskade Stockholm i dofter.

Det enda negativa jag har är att det är några personer för mycket. Det är många trådar att hålla reda på. Vissa är en uppföljning från förra boken vilka inte tillför handlingen så mycket. Men det gör också att alla trådar knyts snyggt ihop. Nu kanske Ramona äntligen får vila. Dricka sitt vin utan att jaga kickar.

Andreas Grube är författaren för alla oss som bär sin inre goth med stolthet. Hans text är fylld av blinkningar till vår musik, vår kärlek för snygga pulp fictionfilmer med starka, men ack så sköra, hjältar/hjältinnor. Han har ännu en gång skrivit en fartfylld, oväntad och berörande bok om något så ovanligt som vinvärlden. Att det är en sluten värld med drag av överklass, kotterier och stora pengar gör verkligen inte historien mindre spännande. Tvärt om!

Maria, april 2025