The Tradwife´s Secret

Tradwifes (traditional wife, moderna kvinnor som aktivt väljer ett 1950-talsinspirerat livsideal) är ett ganska främmande fenomen för mig. När jag tänker på alla kvinnor (och män) som kämpat så hårt för jämställdhet känns rörelsen nästan som ett tidsmaskinshopp bakåt. Jag bor i Sverige, ett av världens mest sekulariserade länder, så när religion dessutom ligger till grund för valet att leva som “tradwife” blir det ännu mer svårbegripligt.

Men efter lite internetgräv insåg jag att fenomenet faktiskt lever även här, bara under hashtaggen #hemmafru. Sekularisering och kulturella normer gör att religiös retorik ofta dämpas eller ersätts av vaga ”värme-hemma-familj”-narrativ.

Men låt oss lämna hashtaggarna och kliva in i fiktionen😊

Vi följer tre kvinnor med helt olika liv. Madison, en tradwife-influenser med miljoner följare och väldigt konservativa åsikter. Callie, en ifrågasättande, nyfiken kvinna med självklara tankar om jämställdhet samt Brianna, en ung kvinna som går på drömmen om att leva enkelt och enligt traditionella värderingar. Deras vägar vävs ihop genom sociala medier, värderingar och hemligheter.

Wow, vilken resa! Språket är snabbt, nervigt och karaktärerna är precis lagom älskvärda (eller provocerande). Dramatiken skruvas upp kapitel för kapitel tills jag läser med bultande hjärta. Författaren är riktigt bra på att använda liknelser som verkligen får mig att känna samma känsla som karaktären. En favorit är: ”His voice turns warm and soft, and it reminds me of the luxury bath towels my mom bought in the spring sales.” Genom mjukheten av handdukarna får författaren fram att karaktären haft det mysigt med mamma, att en handduk kan vara som en varm kram. Allt inger en känsla av trygghet.

Sen kommer kapitel 60. Och allt bara… planar ut. Luften går ur, och plötsligt känns läsningen mer som ett måste än något lustfyllt.
När författaren Liane Child släpper frågorna och glider över i ett mer klassiskt mysterium tappar berättelsen sin kraft, åtminstone för mig.

Men! De första 59 kapitlen är briljanta. Författaren fångar den absurda dubbelheten i att både underkasta sig sin make och samtidigt vara familjens ekonomiska motor. Hon skriver vasst om surrogatmödraskap, religiöst färgad tradition och influencerfejk på ett sätt som känns lika obehagligt som fascinerande. Det är just den typen av fiktion som blottlägger hur farligt lockande traditioner kan bli när den paketeras i filter, leenden och löften om harmoni.

Trots ett svagt slut landar boken som en brutal men viktig spegling av vår samtid, där drömmen om enkelhet ibland kostar mer än vi tror. Och jag älskar när fiktion vågar ifrågasätta.

Jag har läst den engelska versionen men boken finns översatt till svenska med titeln En tradwifes hemlighet.

Maria, oktober 2025