Baby Dragon Kafé

Drakungar som tuggar på stolsben, ett charmigt litet café och en fattig tjej som möter en rik kille. Vad kan gå fel? En hel del, visar det sig. Boken är söt som en Hallmark-film, men jag vill ha mer än fluff.

Saphira njuter av att ta hand om sina gäster, särskilt de som bråkar mest, drakungarna. Arvet hon startat sitt café med börjar tryta och drakägarnas försäkringar täcker inte alla skador. När hon verkligen behöver kapital kliver Aiden in på scenen med sin drakunge Sparky. Han behöver någon som kan träna draken. Saphira tackar ja med glädje!

Historien som rullas upp är en klassisk fattig flicka/rik kille som blir kära. Det temat har en oändlig brunn av motgångar att hämta inspiration ur men de få problem som uppstår i Baby Dragon Kafé är avklarade på några få sidor.
Ett annat tema som hade kunnat ge boken mer tyngd är Saphiras relation till sin döda mamma. Inte ett enda ”varför” ställs. Fler teman som skulle kunnat utnyttjas är de förbjudna kapplöpningarna, de hemliga institutionerna inom de förnämsta Drakkon-familjerna men inte heller de används för att ge något djup till historien.

Författaren Aamna Qureshi har pakistanskt ursprung och genom berättelsen får vi många påminnelser om att även Saphira har det. Det finns ett fint stycke där Saphira funderar över sin känsla av utanförskap, kanske något som författaren själv upplevt.

Det märks att Qureshi har skrivit ungdomsböcker tidigare, språket är väldigt enkelt med många upprepningar. Emellanåt fick jag en känsla av deja vu´. Läste jag inte det här precis? Det handlar om hela stycken som är så lika att de kunde vara kopierade.

Det finns tyvärr flera språkliga konstigheter som drar ner min upplevelse rejält. Jag kom på mig att tänka att det hade varit kul att prata med översättaren, Isabel Valencia, det kan inte ha varit enkelt att översätta den här texten. Jag har läst engelskspråkiga recensenter som har samma upplevelse av originaltexten som jag har av den svenska.

Saphira och Aiden är båda runt 25 men deras dialog får dem att kännas betydligt yngre. En särskild scen fastnade hos mig: Aiden avslöjar något som borde skaka om Saphira på djupet men bara två sidor senare pratar hon om att hon vill renovera sin bakgård. Det hela avslutas med att Aiden frågar om hon är okej. Hon svarar att det är hon. Faktiskt. Det lämnade mig med känslan att berättelsen hoppade över det känslomässiga djupet.

Baby Dragon Kafé hade potential men för mig föll den på ett alltför enkelt språk, många upprepningar och en handling utan skav eller djup som även en cosy fantasy behöver för att beröra.

Men, visst, är du sugen på att läsa en lättsam bok i stället för att kolla en Hallmark-film kan du absolut ge den någon timme. Om inte annat så är drakungarna verkligen supersöta.

Maria, juli 2025