Mördarens melodi

Mord i all ära, men det är miljön, vardagslivet och relationerna som gör den här läsningen riktigt mysig. Charmiga Uppsala är kuliss när pensionerade journalisten Greta och filosofistudenten Liam i Filosofiska klubben trillar på nya mordgåtor.

Vår dynamiska duo bjuds på middag med övernattning i världsberömde dirigenten Tord Munkbergs gods strax utanför Uppsala. Efter en middag fylld av intriger och udda beteenden hittas Tord mördad med notblad lagda som blomblad runt honom. Blev han mördad av någon av middagsgästerna eller är det någon utomstående som är inblandad?

Det är en riktigt trevlig och underhållande historia som skickligt byggs upp av Karolina Schützer i andra delen av serien Mord för Filosofiska klubben. Jag har inte läst del ett, Dödens lustgård, men Mördarens melodi går alldeles utmärkt att läsa ändå. Schützer väver smidigt in den information läsaren behöver för att hänga med i berättelsen.

Karaktärerna Greta och Liam är två egentligen diametralt olika figurer. Greta är äldre och van vid överklassliv och pengar. Liam är yngre, student från enkla förhållanden. Men de kompletterar varandra perfekt. Greta har ett härligt driv och är orädd, nästan framfusig medan Liam har ett fotografiskt minne, är tillbakadragen och räddhågsen. Beskrivningen av Liams klaustrofobi är mitt i prick, jag kommer på mig själv att heja på honom när han gör saker Greta ber honom om trots sin rädsla.

Jag hade gärna sett en djupare gestaltning av Sheila och Max. De känns lite bleka jämfört med till exempel Pekka som sticker ut. Det gör att min läsupplevelse inte riktigt lyfter så som den annars hade kunnat göra.

Likt en modern Maria Lang skriver Schützer för att underhålla men där Lang inte hade något större intresse av research har Shützser desto mer. Jag ryser när jag samtidigt som Greta och Liam lär mig hur en kropp reagerar på cyanid. Det lite mörkare är snyggt invävt i historien och ger den djup.

Schützer har en härlig känsla för språket. Hon har fått till olika röster för karaktärerna samt fina miljöbeskrivningar av vackra Uppsala. Texten tyngs ibland av lite väl många ”så, som, att, men”. Småord som kunde stramas åt.
Filosofiska tankar vävs in på ett finurligt sätt. Särskilt gillade jag diskussionen kring David Humes idéer om förnuft och känsla och hur de blev viktiga för historien.

Mördarens melodi är en klurig pusseldeckare där själva gåtan står i centrum och med två härliga karaktärer som löser den tillsammans. Med korta kapitel och många cliffhangers är det en snabbläst bladvändare vilken ger mig en varm, tillfredsställande känsla när jag med en nöjd suck kommer till slutet och slår igen boken för sista gången.

Maria, juli 2025