När jag träffade Amanda Hellberg på ett bokevent kretsade vårt samtal kring om sex är ett måste i romance och om gotiska influenser i spänningsromaner. Jag kunde inte låta bli att fråga vilken av hennes böcker som representerade hennes författarskap. Hon föreslog att jag skulle börja med Jul i krinolin.

Amanda Hellberg slog igenom 2008 med romanen Styggelsen, en skräckroman om Maja som börjar se syner och dras in i en övernaturlig värld. Det övernaturliga är en röd tråd genom författarens böcker, så också i Jul i Krinolin. Berättelsen står tryggt på egna ben men som ett fan av gotiska 1800-talsromaner känner jag tydligt vingslagen av Charlotte Brontës Jane Eyre. Inte bara historien om en kvinna långt ned i hierarkin och en man ur den högsta klassen vilka blir hopplöst förälskade i varandra utan även hur Hellberg använder miljön för att förstärka känslorna hos protagonisterna. Alla som sett eller läst Jane Eyre minns nog Janes desperata flykt över heden. Hellbergs huvudperson Lovisa flyr rakt ut i snöstormen i förtvivlan. Amanda Hellberg har en fin känsla för miljöerna, när huvudpersonen Lovisa hamnar i den absoluta botten av samhället fastnar stanken av fattigdom i gommen.

Mattias Fyhr skriver i sin bok De mörka labyrinterna att ”En gotisk text, skildrar en eller flera subjektiva världar, som saknar högre ordning och utmärks av en atmosfär av förfall, undergång och olösbarhet, samt innehåller grepp som ger texten labyrintiska egenskaper.”  Herrgården där större delen av berättelsen utspelar sig är sliten, dyster och så vindlande stor att Lovisa går vilse. En kuslig butler spelar också en viktig roll. Huset håller hårt i sina hemligheter men alla hemligheter har en förmåga att pysa ut. I husets fall är det genom spöken som Lovisa ser och på klassiskt gotiskt manér ger de henne föraningar och kunskaper om vad som hänt.

I stort sett alla historiska romaner innehåller ett visst mått av nutid, ofta genom synen på kön, klasstillhörighet samt genom språket. Utan det kan det vara svårt för läsaren att ta in historien. Att läsa till exempel Charlotte Brontë eller Jane Austen kan vara en ovan upplevelse då de skrev om sin samtid och därför inte behövde ge några förklarande ledtrådar till personernas handlande. Genom att vara medveten om det är det inget som direkt stör mig när jag läser historiska romaner. Även kärlekshistorien mellan Lovisa och Valdemar har nutida drag men jag tycker ändå den är fin och fungerar i sammanhanget.

Jul i krinolin är en välskriven och spännande bok om att inte grotta ner sig i de svårigheter som drabbar en utan kunna skaka av sig den våta filten av elände och bygga sig ett nytt liv. Ett nytt liv fyllt av glädje, kärlek och framåtanda.

Maria, oktober 2023