När själen andas
Vardag. Något som kan vara så vackert samtidigt som det kan vara så vansinnigt tråkigt. Att tillsammans med den man älskar få uppleva hur magi kan finnas även i rutinen. Eller motsatsen att familjen lever parallella liv och de inte inser hur de glider isär. Sara Dalengren skriver fint om hur sprickorna smyger sig in, vidgas och tvingar Iris att ta tag i sitt liv för att ge sin själ plats att andas.
Att få en biljett till Vätternrundan, denna galna cykeltävling på drygt 30 mil, var inte vad Iris förväntade sig när hennes man tyckte de var redo att ta nästa steg. Redan här visar Dalengren hur två personer som levt ihop i många år kan leva sina liv helt åtskilda, hur viktigt det är med äkta kommunikation.
Eftersom När själen andas är en feelgood är Iris utveckling det drivande i handlingen. Genom boken följer vi hennes funderingar kring vad som gått fel. Det finns en scen där Iris och maken Marcus är tillsammans med de övriga vännerna som ska simma Vansbrosimmet när Marcus frågar Iris om hon mår bra och hon svarar att allt är bra. Marcus svar säger allt: ”Bra, för i så fall måste du säga till. Jag kan inte bli smittad av något nu, det förstår du väl?”
Den vardagliga dialogen är en av Dalengrens styrkor. Hon får mig att sitta med vid bordet och bli lika förskräckt över Marcus hänsynslöshet som övriga i sällskapet. Den pricksäkra dialogen fortsätter i alla möten Iris gör. Särskilt samtalet med glaskonstnärinnan stannade kvar länge. I samtalen påbörjas också Iris resa mot helande och styrka.
Som gotlänning är jag alltid nyfiken på hur Gotland framställs. En anekdot är att min mamma var en av de som tog fram de allra första cykelpaketen och sålde in dem. Så, jag, min bror och mamma cyklade flera av dem då hon ville kolla kvaliteten. Gotland börjar nog bli lite som Cornwall i feelgoodsammanhang. Magiskt, annorlunda och vänligt. Mina minnen av cykelrundorna är dock konstant motvind och uppförsbacke!
När själen andas är en underbar feelgood-debut av en etablerad författare som pricksäkert pekar på vikten av att ta sig själv på allvar och inse att jag är lika viktig som du.
Maria, maj 2024