Det har blivit tid att läsa julböcker och jag hade en favorit på min att-läsa-lista, Amanda Hellbergs Jul i rampljus. Jag har tidigare läst Jul i krinolin första delen i Ulltunasviten och gillat den, så det var med förväntan jag öppnade boken.

Jul i rampljus utspelar sig under de sista skälvande månaderna 1902 i fiktiva Ulltuna och Göteborg. Harriet Hjort är en begåvad sångare som i ett försök att rädda sin älskade varieté anmäler sig till en tävling där första pris är 5000 kr och huvudrollen i en nyskriven operett. Med sig har hon sin trygghet, Isak, en gudabenådad pianist.

Hellberg skriver inlevelsefullt om livet som artist i början på 1900-talet. Hon får med alla våra sinnen när hon beskriver julens dofter, ljudet av dansande fötter på scenen och den vackra snön som faller. Som före detta artist själv, sögs jag omedelbart in i historien redan från början då vi får uppleva Harriets ångest över sin rampfeber.
Förutom en intressant inblick i artistlivet är det en också inblick i kvinnans utsatta position. Hur en äldre man med makt försöker utnyttja en fattig ung kvinna. Det finns ett stycke som fint beskriver Harriets känsla: ”Det kändes som om hon just hade letat sig ut från en gigantisk speldosa vars insida var klädd med sammet och speglar, där kristallkronorna alltid glittrade medan musiken spelade, och där en liten docka som var hon dansade runt, runt i mitten.” Även om buren är gyllene är det en trots allt en bur.

Isak är en underbar hjälte till Harriets hjältinna. Han har integritet trots sin blindhet, ödmjukhet trots sin virtuositet och en klar hjärna trots sitt stora hjärta. Även den djupa vänskapen mellan Isak och Anton blir fint beskriven, klasskillnaderna till trots. Det enda jag funderade lite på var hur Isak kunde röra sig så obehindrat på relativt nya ställen. Men jag såg i boktacket att Hellberg har gjort sin research så jag får lita på henne.

Kärlekshistorien mellan Harriet och Isak växer långsamt fram. Lite trevande känslor byts mot stark kärlek och det värmde min själ. För nog är vi många som kan relatera till det. Hur känslan av att vara älskad och förstådd kan få en att flytta berg.
I en intervju sade Hellberg ”Det är minst lika nervkittlande att skriva om kärleksförhållanden som om mordutredningar har jag märkt. Jag känner ju att romance är en genre som passar mig bra, förhållanden mellan människor som motor i en berättelse tilltalar mig.” Och jag kan inte annat än hålla med när jag med andan i halsen önskade allt gott till Harriet trots hennes intrasslade liv.

Jul i rampljus är en underbar romance skriven med ett fylligt språk samt en finurlig finstämdhet i de intima scenerna vilket ger djup åt Harriets och Isaks känslor. Lägg till ett myller av härliga bipersoner och ett lyckligt slut och det kan inte bli mer än en fullträff.

Maria, november 2023