En varm historia vänskap, skilsmässa och om att våga växa.

Mara Hughes har växt upp med sin mamma. I hela hennes liv har det bara varit de två. Mara har aldrig vetat vem hennes pappa är och heller inte haft någon som helst kontakt med sina morföräldrar eller andra släktingar.
Att växa upp älskad men med en mamma som alltid var ledsen har gjort Mara tillbakadragen och osäker. Så när en manlig kollega visar intresse har hon inget att jämföra med och de gifter sig och får två barn.
Maras trygga familjeliv raseras när hennes mamma dör och make berättar att han har träffat en annan och att Mara har en månad på sig att flytta. Mara flyr med barnen till Magpie cove där hennes mamma har ägt ett hus som Mara nu ärvt. Huset visar sig vara ganska förfallet och en lokal handyman hjälper henne att restaurera det.

Genom historien lär vi känna Mara, hennes mamma och övriga personer i Maras närhet. I byn Magpie cove träffar Mara nya vänner, alla vänliga och hjälpsamma. The House at Magpie cove är en feelgood-bok med romantiska övertoner. Jodå, Mara träffar en ny man, Brian, och tycke uppstår. Men det är något som skaver när jag läser historien. Alla nya människor som Mara träffar är så hjälpsamma och vänliga. Den nya mannen är en så fin människa. Det är inte riktigt trovärdigt om än önskvärt.
Egentligen den person jag tyckte var mest trovärdig var Maras make. Jag tror i stort sett alla har mött hans typ någon gång. Självupptagen och manipulativ. Historien snuddar även vid manlig infertilitet och hur det får mannen ifråga att känna, det var något nytt för mig i en romantisk bok som brukar utgå ifrån kvinnans perspektiv i första hand.

För att få högre betyg hade historien behövt lite mer svärta. Men å andra sidan – det är en feelgood-bok. De ska inte vara för besvärliga att läsa. Och läsa den, det rekommenderar jag då det är ett härligt språk och många underbara miljöskildringar från Cornwall och omgivningarna kring St. Ives.

Maria december 2020