Burning wild

Familjerna Trent och Bannaconni har som högsta mål att avla fram en shape shifter. De vet att de har generna men än så länge har de inte lyckats få fram en äkta människa/leopard hybrid.

Redan från födseln var Jake tvungen att dölja sitt sanna jag. Hans sadistiska föräldrar slog honom, låste in honom och dödade en av hans nannys inför hans ögon. Jake uthärdade och bidade sin tid. Den enda som visade något intresse för Jake var hans farfar. Det var också arvet efter farfar som gjorde honom så rik att han vid 18 års ålder bröt sig fri.
Nu är Jake känd som en av de hårdföraste affärsmännen, helt utan empati. När ödet ser till att han träffar den kvinna som är hans motpol men också hans andra hälft, börjar en resa för Jake han aldrig trott han skulle göra.

Emma och Andrew, hennes man sedan 6 månader, är på väg till en restaurang för att fira när de råkar ut för en så svår olycka att Andrew dör. Emma blir nästan förlamad av sorg och kommunicerar inte med någon på sjukhuset. Utom Jake. Hon känner en samhörighet med honom hon inte kan förklara. Trött, både fysiskt och psykiskt, låter hon Jake ta över hennes liv när hon säger ja till att följa med honom hem för att hjälpa honom med hans nyfödde son. Två år utan några större händelser förflyter. Men nu börjar molnen hopa sig på himmelen. Det verkar som om någon bestämt sig för att förgöra Jake.

När jag beställde Burning Wild var det på vinst eller förlust. Jag gillar Christine Feehan men baksidestexten lät lite cheesy. Men tji fick jag när jag började läsa. Historien om Jake grep tag i mig direkt. Han kunde lika gärna ha blivit seriemördare med sin uppväxt. Han är en alfahanne av högsta rang men han blir älskvärd genom sina handlingar.
Emma verkar i början mest vara ett mähä men det visar sig att hon har en ryggrad av stål.
Första hälften av boken bygger upp handlingen och förbereder oss inför andra delen som är mer actionfylld. Det är också först i sista halvan av boken som Jake och Emma ger sig hän åt den attraktion de känner. Och Christine Feehan kan skriva heta sexscener. Jösses. Hon introducerar även en rad intressanta bifigurer jag hoppas Feehan skriver om i framtida böcker.

Maria, september 2010

Conspiracy Game

Kan Brionys empati lugna Jacks våldsamma natur?

För att försöka förbättra latenta förmågor som telepati eller extraordinär lukt och smak började Dr Whitley experimentera med mycket små barn. Med fördel flickor han köpte från barnhem. När regeringen kommer honom på spåren, adopterade han ut flickorna men fortsatte sina experiment i hemlighet. Nu på tränade soldater.
Men Dr Whitley har en större plan. Han vill skapa en supersoldat värdig namnet, så hans mål är att få avkomma efter sina båda experimentgrupper. Barn han naturligtvis vill ha hand om och träna.

Jack Norton lyckas rymma från ett rebellfäste utanför Kinshasa. Han blir skjuten men lyckas komma undan. När hans kropp är på väg att ge upp, kommer en kvinna och hjälper honom. När Jack känner en doft av Briony han är förlorad. Han vill ha henne trots att han vet att han är känslomässigt död. Att hans uppväxt och träning aldrig kommer att tillåta honom känna naturliga känslor för henne.

Jack och Briony är ofta tvungna att hålla sig gömda i denna bok och därför är berättelsen är inte så full av explosioner och biljakter som några av de tidigare i serien. Och det känns riktigt bra. Vi får en djup insikt i både Jack och Briony, deras hemliga rädslor och förhoppningar. Men ibland blir jag riktigt irriterad över hur Briony hanterar vissa saker och att hon tar en evighet att förstå. Människan ska vara intelligent, för tusan!
Det är egentligen den övergripande historien om Dr Whitley och hans experiment som gör att jag fortsätter att läsa GhostWalker-serien, där Conspiracy Game är nummer fyra. Men det hindrar ju inte att det är het kärlek och ganska mycket spänning i varje bok.

Maria, november 2009

Dark Gold

Är Aidan ett mirakel eller ett monster? Är Aidan Alex frälsare eller lockar han henne till synd?

Alexandria Houton är synsk. Ibland förnimmer hon händelser innan de sker. Så hon blir inte förvånad den dagen då hon under en anställningsintervju på en restaurang plötsligt vet att något ondskefullt rör sig utanför. När hon springer ut ser hon en man som lockar till sig tre vackra kvinnor, hur han biter dem i halsen och hur de faller ihop vid hans fötter. Alexandria kan inte tro sina ögon. Alexandria blir tillfångatagen av vampyren som, mot hennes vila, påbörjar hennes förvandling till en mörkrets varelse. Dock ser hon en man med gyllene ögon i sina syner och vet att han kommer rädda henne.

Aidan Savage är domare och bödel för sitt folk, Karpaterna, och har länge jagat vampyren han nu äntligen hittat. Aidan blir förvånad när han ser en kvinna tillfångatagen och tror att vampyren har förvandlat henne. Men Aidan upptäcker att han ser världen i färg och förstår då att Alexandria är hans livspartner.

Tredje boken om Karpaterna är nästan lika bra som de två tidigare. Men en sak irriterar mig en smula. Varför är Alexandria så gnällig? Hon känner instinktivt att Aidan inte är ond men är ändå jätterädd för honom. Aidan förklarar om och om igen vad en livspartner betyder för Karpaterna men Alexandria håller envist kvar vid att hon kan göra som hon vill utan hänsyn till honom. Och när slutuppgörelsen kommer, hur kan hon tro att hon skulle kunna vara till någon hjälp i själva fighten?
Alexandras gnällighet drar nedbetyget en smula. Författaren har i serien skapat en mörkt sensuell och övernaturligt vacker värld. Aidan är en toppenkaraktär. Värsta alfahannen (som alla Karpatiska män) men med humor och stor medmänsklighet.

Maria, oktober 2009

Dark Prince

Telepatiskt hör hon hans avgrundsdjupa ångest. Har hon styrka nog att hjälpa honom?

Det här är en av de mörkaste böckerna i romantikgenren jag har läst. Jag läste i en författarintervju en gång att genren ”Paranormal romance” är den sista bastionen för den ultimata alfa-hannen och, jösses, är männen i den här serien alfa!

Michail är ledare för en utdöende ras, Karpaterna. De behöver blod för att leva men de har en hög etisk kod och är långt ifrån vampyrer. Deras barn dör oftast redan under första året och det har inte fötts några kvinnor på över 200 år. De karpatiska männen söker genom århundradena sin själsfrände, kvinnan som är ljuset och färgerna mot deras mörker och gråskala.

Raven är telepatisk och har i många år hjälpt polisen jaga seriemördare. Efter det senaste fallet har Raven sökt tystnad och lugn i de karpatiska bergen och undviker all kontakt. Men när hon hör Michails desperata rop kan hon inte stå emot utan kontaktar honom telepatiskt för att försöka ge honom lite medmänsklig värme och förståelse.
När Michail hör Raven blir han intresserad och nyfiken, två känslor han inte känt på väldigt länge och när han upptäcker att han kan se i färg igen förstår han att Raven är hans själsfrände.

Om man inte gillar superstarka män, alfahannar, ska man kanske inte ge sig på den här serien. Männen är verkligen dominanta. Michail tar över Ravens liv totalt. Det som gör det hela uthärdligt är att Michail behöver Raven, inte bara sexuellt utan hennes medmänsklighet, humor och envishet för att kunna fortsätta sin existens.

Christine Feehan är fantastisk på att bygga upp världen kring Karpaterna. Deras legender, deras fiender, hur de försöker passa in i det moderna samhället men ändå bibehålla sin särart. När hon introducerar nya personer känns det helt naturligt och vilka personer sen! Jag kan inte vänta på att läsa om Gergori, André och de andra!

Maria, september 2009

Ruthless Game

Det svider att än en gång behöva ge en GhostWalker-bok en trea men jag kan inte med gott samvete ge den ett högre betyg.

Även denna gång är det kommandoteamet under ledning av Mac Mackinley (team tre från Street Game) vi möter. Huvudperson är Kane Cannon som infiltrerat ett superhemligt komplex där Dr Whitley håller kvinnor han använder som avelsdjur i hopp om att kunna avla fram den perfekta supersoldaten.
Redan från början lade Kane märke till Rose Patterson. Han imponerades av hennes mentala styrka och hennes skönhet. När han får reda på vad som egentligen sker bakom stängda dörrar och att Rose har särskilt bett om honom gör han allt för att underlätta för Rose. Han har sönder kameran i hennes cell och skyddar hennes kropp med sin så de vaktande soldaterna inte ser hennes naken.

När forskningskomplexet anfalls av styrkor som försöker rädda kvinnorna, flyr gravida Rose för sitt liv. Sedan dess har Kane haft alla tentakler ute för att försöka hitta henne. När de möts igen i Mexiko under ett av Kanes uppdrag blommar kärleken dem emellan.
Av olika anledningar måste Kane och Rose fly till den fristad Rose har hittat. De stannar i huset fram till det är dags för Rose att föda. Kane förlöser sin son och allt går bra. Sonen är naturligtvis den supersoldat Dr Whithley önskat.

Tro nu inte att det är en stillsam bok om att bilda familj. Nej, den är fylld av action, slagsmål och explosioner till höger och vänster men det centrala temat är hur Kane och Rose växer med sin baby. Om man gillar den typen av tema kanske man gillar boken bättre. Jag tycker det blir lite fånigt hur fumliga Kane och Rose är och hur konventionella de är trots att de inte ska veta något om barn.

Däremot finns det en biperson, Javier, som jag tror skulle bli himla intressant som hjälte. Det är många med mig som hoppas att nästa bok i serien ska handla om honom och Rihanna.

Tyvärr är Ruthless Game ovanligt fylld av klichéer och upprepningar. Kane är så stor och beskyddande, asiatiska Rose beskrivs så många gånger i termer av ”porslinsdocka” och ”liten ballerina” att det nästan blir lite fetisch-varning. Antingen börjar Christine Feehan tröttna på konceptet och därför slarvar sig igenom boken eller så hade hon en ovanligt stor tidspress. Synd är det i alla fall för huvudtemat, det med den galna vetenskapsmannen och de han utfört experiment på, är intressant.

Maria, januari 2011

Street Game

Street Game är del 8 i Christine Feehans otroligt populära serie om Ghost Walkers. I Street Game introduceras vi till ett nytt militärteam som leds av Mack McKinley vars specialitet är urban krigföring.
För ca två år sedan var Jamie tvungen att lämna sitt team. Hon hade svårt med allt våld från start och då ett viktigt uppdrag gick snett var hon tvungen att gå under jorden. Det svåraste för Jamie var att lämna Mack. De har känt varandra sedan Jamie var 8 år och Mack har alltid skyddat och tagit hand om henne. När de var ett par slog det gnistor om dem. Förhållandet var instabilt, elektriskt och väldigt erotiskt.

Under ett uppdrag när Mack McKinley träffar Jamie igen inser han hur innehållslöst hans liv varit sedan Jamie försvann. Nu ser han deras oväntade möte som en andra chans han inte tänker försitta.

Det är något med den här boken som inte håller måttet i mina ögon. Den är fortfarande bra, Christine Feehan är en för bra hantverkare för att skriva en riktigt dålig bok. Men det är något som gnager. I tidigare böcker har männen som utsatts för Dr Withleys experiment inte varit helt bekväma med sina nya förmågor. I Street Game tar de det med ro. I de andra böckerna har nya karaktärer först dykt upp i en tidigare bok innan de får en egen story. Nu presenteras man inför ett helt nytt team, helt utan koppling till tidigare personer och det känns lite annorlunda i åttonde delen av en serie.

Dock gillar jag både Jamie och Mack och dynamiken mellan dem. Deras nästan desperata försök att vara utan varandra när de så tydligt är två halvor av en helhet. Vad jag däremot inte gillar är att det känns som om de får nya förmågor vart efter historien behöver dem. Nej, boken känns aningens forcerad. Men jag kommer att läsa vidare i serien ändå. Måste ju få veta vad som ligger bakom experimenten och hur långt upp i organisationen konspirationen går.

Maria, juni 2010