Legenden om vampyrer som det okontrollerade hotet mot vår civilisation har följt oss människor som en skugga sedan urminnes tider. Vampyrens existens på gränsen mellan primitivt och civiliserat, djuriskt och mänskligt, kvinnligt och manligt är en lockelse svår att motstå. Demonen som lurar under den polerade ytan. Blodets makt är en utmärkt produkt i den andan. Antologin är fylld av hänsynslösa, bloddrickande, slafsande vampyrer i ett ofta dystopiskt Sverige.

Blodets makt är en novellsamling utgiven av förlaget Darkness Publishing. Den innehåller 19 noveller på ca 450 sidor så berättelserna är ganska korta. Det gör att läsningen går i ett huj! Men jag blir också lite trött i huvudet när jag läst 4–5 noveller i rad, börjar blandar ihop dem. Vilket är synd, för novellerna är bra. Många är riktigt bra. Det blir för mastigt att gå igenom alla 19 noveller var och en för sig så det får bli en paraplyrecension.

Det finns ett skifte i hur vampyren framställs i och med Anne Rice bok En vampyrs bekännelser (Intervju with a vampire 1976). Enkelt kan man säga att före Anne Rice var det Bram Stokers Dracula som satte tonen. Efter En vampyrs bekännelser började vampyren fundera över sin existens. Anna Höglund (lektor och forskare vid Linné-universitetet) delar i sin bok Vampyrer (2011) in samtidens vampyrer i två kategorier. Monstervampyrerna vilka kan beskrivas som narcissistiska hedonister utan empati och humanvampyren som står med ett ben i människornas värld och det andra i monstrets. De flesta vampyrer i Blodets makt tillhör den monstruösa kategorin. De bryr sig inte om människorna mer än som föda, ”påsar innehållande varmt blod” som Madeleine Lundvall skriver. De slafsar i sig rått kött, diskuterar blodets bouquet och näringsvärde samt är allmänt överlägsna. Underbart! En tanke som slog mig – är zombien passé och vampyren på väg tillbaka? En lockande tanke då zombien, med några undantag, är hjärndöd, medan vampyren visserligen är död men med sin hjärna i behåll. En hjärna som efter hand blir alltmer formidabel och hänsynslös.

Något annat som slog mig när jag läste var hur författarna använde språket. De flesta har ett rikt och mustigt språk. Någon använde ålderdomliga ord i dialogen för att få fram vampyrens ålder, någon skapade nya ord som var helt självklara i sammanhanget. Några stavfel här och där drar ner betyget (det är tyvärr alldeles för vanligt i de svenska böcker jag läser).
Blodets makt är en modern twist på en uråldrig myt om den otäcka skuggan som skrämmer men samtidigt lockar oss. Läs boken och njut!

Maria, november 2022