Träd med tjocka mössor av snö. Hög, ren luft. Gnistrande stjärnor och sprakande norrsken. Anna Granberg har ett nästan lyriskt sätt att skildra naturen. Kanske ett spår av hennes andra författarbana, det som fantasyförfattare. Oavsett så får jag en önskan att uppleva Härjedalen på vintern. Och jag som inte ens gillar snö och kyla.

Insnöad är Anna Granbergs första nutida romance. Hon skriver klockrent om den förlamande känslan av att jobba för mycket. Ellie i boken älskar sitt jobb men också sin chef. Som många förälskade människor gör, blundar hon för de varningstecken som dyker upp. Hon har börjat planera för sin framtid med man och barn. När allt brutalt trasas sönder flyr hon till sin barndoms stuga i vackra Härjedalen. Nu när julen närmar sig saknar hon sina vänner i Stockholm. Hon känner sig ensam.

Första mötet i en romance är viktigt. Det fångar läsaren och gör att man vill fortsätta läsa. När Mattias dyker upp på scenen är det med buller och bång, han sladdar ned Ellies älskade brevlåda. Brevlådan blir som en symbol för Ellies mående. Hennes läkning började när hon själv satte upp den. När nu Mattias kör ned den är det som att det är Ellie som blir överkörd. Igen.

Mattias är en älskvärd hjälte. Han har alla de karaktäristiska kännetecknen för en romancehjälte, snygg, välbyggd, familjekär. Skillnaden är att han också är blyg, lågmäld och lagar gudomlig mat. Som barn lekte Ellie och Mattias men något hände på vägen och deras familjer blev bittra fiender. Trots åren som gått har de inte glömt varandra och nu får de en andra chans.

Historien är fint uppbyggd. Den sköra, spirande kärleken ställs mot de mörka familjehemligheterna. Även huvudpersonernas egna våndor lyfts varsamt upp i ljuset. Det är en riktig bladvändare om två ganska vanliga människor som genom sunt förnuft och kommunikation hittar tillbaka till en framtid de båda drömde om som unga.

Maria, april 2024