Att Feelgood-genren innefattar allt mellan himmel och jord vet vi läsare redan. Att få ta del av en människas ras ned i bråddjupet och klättring mot ljuset igen ger en härlig känsla av att det går att komma vidare. Men att även en bok som inte ger den där härliga känslan på slutet också innefattas i Feelgood, det var jag inte riktigt med på.

I sin debut Gammal kärlek rostar alltid har Kristin Brorsson fått med nästan allt, ja utom just den där upplyftande känslan på slutet då. Det är osäkerhet, otrohet, psykisk ohälsa, grooming om vart annat. Två kvinnor med helt olika liv älskar samme man urskillningslöst. Julie är gift med honom, Ebba är älskarinnan som tror på hans lögner om skilsmässa. Temat är lika gammalt som det är aktuellt.

Berättartekniskt är boken uppdelad på Julie och Ebba, de får vartannat kapitel. Man förstår ganska snart att deras historier kommer kollidera, författaren ger oss tidigt ledtrådar vilka skapar ett driv i läsningen. Att en konfrontation är oundviklig vet jag men hur det kommer ske har jag ingen aning om.
Många gånger upplevde jag båda kvinnorna irriterande korkade och underdåniga Aron. Lite som den känslan när man sitter på krogen med ett gäng väninnor. Alla har kul och pratar i munnen på varandra. Så kommer en okänd man fram och lägger sig i. Alla kvinnorna tystnar och vänder sig mot mannen. Varför gör vi så?
Aron å sin sida är ganska stereotyp men just därför så vanlig. Det finns många Aron där ute. Det är ju inte han som är intressant utan han är mer en kuliss, ett bollplank för kvinnornas agerande och reaktioner.

Gammal kärlek rostar alltid är första boken i en serie om Julie och Ebba. Del två Som man ligger får man bädda kom ut 2022 men det är nog inget jag kommer läsa. Första boken var alldeles för dyster för mig, kanske kom den för nära verkligheten? Kanske. Men när jag läser Feelgood vill jag få den där härliga, klara, sköna känslan av att ”nu jäklar fixar det sig ändå” på slutet och den saknade jag i den här boken.

Maria, februari 2023