En sedesam regency-romance med en galopphäst och en änglahund som viktiga karaktärer. En kvinna som blir erbjuden ett arrangerat äktenskap för att hennes fars skulder ska betalas. En tvillingbror i krig och Marcus som inte har några möjligheter att ärva och därför inte kan gifta sig med huvudpersonen Kit. Det är vad du får när du läser Jean Luntz Just Riding Destiny.

Boken ger oss en inblick i dåtiden galoppvärld. Hur rika lorder kunde fixa tävlingar genom att muta fattiga hästägare och jockeys. Medan jag läste om Kit och Marcus vemödor tänkte jag på en fruktansvärd dokumentär som visades på TV4 play, Galoppvärldens hemligheter. Hur dagens ägare skiter i hästarna och pumpar dem fulla med mediciner så de inte känner smärta och springer till de bokstavligen stupar.
Tack och lov är det aldrig så cyniskt och brutalt i Just Riding Destiny utan mer småputtrigt mysigt.

Engelska är inte mitt förstaspråk men jag läser nästan uteslutande på engelska och har gjort så sedan jag läste Sagan om Ringen på 1980-talet.
Just Riding Destiny är egenutgiven och har nog inte korrekturlästs av någon professionell korrläsare. Ett problem är att författaren använder kursivering när personerna tänker. Och eftersom huvudpersonerna tänker en hel del blir det mycket kursiv text vilket försvårar läsandet. En mening som “Yes, my lord,” Marcus stammered, thinking: What else could be said? innehåller flera grammatiska och skrivtekniska fel som jag stör mig på.

Men nog om det. Historien är lättsam, huvudpersonerna är lätta att tycka om, änglahunden Tilly är rolig och jag får en varm känsla i magen när jag läser den. Och ibland är det gott nog.

Maria, november 2024