Cold Sight

Det mest spännande jag läst i deckarväg sedan Patricia Cornwells serie om rättsläkaren Kay Scarpetta. Det var helt omöjligt att sluta läsa.

I Cold Sight träffar vi Aidan McConell som har dragit sig undan rampljuset efter att ha misslyckats lösa ett fall och blivit uthängd i media. Aidan har gått långa utbildningar inom kriminologi samt polisutbildningen men han har valt att inte bli polis. Han har en extra förmåga som ofta hjälper honom framåt i fallen. Som polis hade han inte kunnat använda sina psykiska förmågor. Aidan har tidigare arbetat för en fristående agentur men har nu helt dragit sig tillbaka.

Lexie Nolan är en ung journalist med ett skarpt öga för sammanhang. När hon börjar undersöka ett antal försvinnanden i den lilla staden hon bor i kommer hon en seriemördare på spåren. Men då mördaren endast tar tonåriga flickor från de sämre kvarteren har kidnappningarna tystats ned. När Lexie skriver om alla som försvunnit tystas hon brutalt ned och är tvungen att publicera en offentlig ursäkt i tidningen hon arbetar på.

När en omtyckt tonåring försvinner börjar människorna i staden ställa obehagliga frågor. Lexies chef ger henne i uppdrag att i hemlighet börja undersöka kidnappningarna igen. Hon får adressen till en man som han tror kan hjälpa dem med utredningen. Adressen leder till Aidans dörr.

Cold Sight är en välskriven, superspännande, mörk deckare med en trovärdig kärlekshistoria inlindad. Både Lexie och Aidan har problem med att de hängts ut som syndabockar, så deras interaktioner är fyllda av misstro från båda håll. Men trots det kan de inte bortse från den uppenbara attraktionen. När Lexie blir utsatt för ett övergrepp inser de båda att livet är för kort för att slösa bort. Lexie är underbart rak och frispråkig genom hela boken och det är vad som lockar Aidan. Hennes passion på livet.

Det är en mörk och otäck värld Leslie Parrish målar upp. Det är fyndigt skrivet så man kastas mellan sina misstankar om vem mördaren är. Scenerna med de två kidnappade tonåringarna är obehagliga. Man känner kedjorna kring armar och ben och hur förtvivlan tränger sig på.
Cold Sight är första delen i en ny serie om ett gäng agenter med psykiska förmågor de använder för att lösa de allra svåraste fallen. De olösta fallen, Cold Cases.

Maria, augusti 2010

Fade to Black

När hans exfru vill begränsa Dean Taggert umgänge med sin son på grund av allt våld Dean upplever i sitt jobb hos FBI:s Violent Crime Unit accepterar Dean en förflyttning till nystartade Cyber Action Team. En grupp som ska undersöka brott på internet.

När CAT upptäcker att en psykotisk och sadistisk seriemördare auktionerar ut mordmetod till högsta budgivare i ett hemligt chattrum kallat Satan’s Playground kastas Dean in i ett av de mörkaste, otäckaste och sjukaste fall i hans karriär.
Efter att ha bevittnat åtta livesända mord får CAT sin första riktiga ledtråd. Den för Dean till den sömniga stan Hope Valley.

Knivskarpt intelligenta Stacey Rodhes valde att flytta hem till lugna Hope Valley och ta över sin fars jobb som sheriff då hon tröttnat på våldet i sitt tidigare jobb som polis. Men inget kunde förbereda henne på att en av Hope Valleys ”bad girls” har blivit offer för en sadistisk seriemördare.

Specialagenten Dean Taggert och sheriffen Stacey Rodhes upplever direkt en intensiv kemi dem emellan och de delar en djup respekt för varandras arbete när de tillsammans försöker lösa fallet med Satans Playground.

Fade to Black är en mörk, otäck historia där huvudpersonerna ställs inför svåra val. Som tur är, är det bara ett av morden som beskrivs grafiskt, övriga pratas det ”bara” om. Fade to Black kan jämföras med till exempel tv-serien CSI. Den är välskriven med en driven handling som håller läsaren i sitt grepp.

Även om handlingen är spännande är det romansen mellan Dean och Stacey som är det huvudsakliga. Stacey är en stark och självständig kvinna. Hon är intelligent med stor empati och en vänlig själ. Jag gillar att Stacey kan ta för sig utan att bli bufflig och göra korkade val bara för att hon kan, som händer rätt ofta i den här typen av böcker.
Dean är också en empatisk man sitt arbete till trots. Han respekterar Staceys åsikter och kunskap och tillsammans utgör de en kraftfull och sympatisk duo.

Maria, december 2010

Masked by Moonlight

Första boken i en ny paranormal deckarserie av Nancy Gideon ger mersmak. Den är inte helt klockren men tillräckligt bra för att Fantastika vill läsa mer.

New Orleansbaserade morddetektiven Charlotte, Cee Cee, Caissie har som högsta mål att dra Jimmy Legere, ledaren för det största brottssyndikatet, inför rätta för sin fars död.
Cee Cee och Jimmys högra hand, tysta, mystiska och oemotståndliga Max Savoie har länge dansat runt attraktionen de känner för varandra. Nu kommer Cee Cee till en punkt där hon inte längre har några samvetskval för att utnyttja Max för att nå sina mål. Max har ändå rykte om sig att vara mer monster än människa.
Hela Max liv kretsar kring Jimmy Legere. Det var Jimmy som räddade honom från att dö vid sin mördade mors sida i träsket. Det var Jimmy som lät honom vara sig själv men såg till att han lärde sig social kompetens. Det är Jimmy som köper hans kläder. Utom Max röda träningsskor. Det är det enda Max inte ruckar på.
När han får möjlighet att utforska sin attraktion till Cee Cee tvekar han inte. Trots att deras förhållande tänjer gränserna för Max lojalitet gentemot Jimmy.
Boken börjar som en mer traditionell deckare men tar ganska snart en u-sväng mot det paranormala. Max har en mörk hemlighet som gör honom till huvudmisstänkt för de ohyggliga mord Cee Cee undersöker.
Jag föll pladask för Max. Han är som det prefekt kokta ägget, lagom mjuk under det hårda skalet. Max söker tillhörighet och förståelse för den han är. Han försöker lära sig leva med sin hemlighet och sin kärlek till Cee Cee, en polis. För missförstå mig inte, Max är på den motsatta av lagen mot Cee Cee.
Cee Cee däremot blev jag så irriterad på emellanåt. Hon är så osäker på sig själv att hon trampar på alla i sin väg och särskilt på Max. Hon förråder honom, tar tillbaka honom för att nästa dag kast ut honom igen.
En eloge måste ges till Nancy Gideons förmåga att skriva spännande intriger och bra dialog. Och jag gillar särskilt att alla personer inte är svart/vita utan alla är lite mänskligt gråa så där.

Maria, november 2011

Winnawarra

En mysdeckare om kvinnan från den engelska storstaden som ödet placerar långt ute på den australiensiska obygden.

Emily Perkins lämnar sitt relativt ordnade liv i England för att starta om i Australien. En vän till Emilys mamma har testamenterat en del av en stor ranch till henne och hon kan endast få besittning under vissa förutsättningar. Att hon bor på ranchen i ett år. Emily har precis blivit dumpad av en man som redan var gift så steget att flytta till Australien var inte så stort.
På flygplatsen väntar Doug Macgregor, en av tre bröder som äger och driver Winnawarra. Väl på plats i Australien möts Emily av ett land hon aldrig kunnat föreställa sig. Värmen, folket och avstånden var något helt annat än hon trott.
Doug och hans bröder blev ställda när de fick reda på deras farfar, Jock Macgregor, hade testamenterat en del av deras ranch till en, för dem, helt okänd kvinna. Varför är det så viktigt att kvinnan bor på Winnawarra ett år? Och varför har Jock bett en högt utbildad ekonom och forensiker att undersöka Jocks sons död?

Inte långt efter Emilys ankomst till ranchen börjar underliga saker hända. Först tror Emily att hon ser i syne, att hon inbillar sig det hon ser men långsamt börjar en historia nystas upp som försätter både Emily och Doug i fara.
När du läser boken är du verkligen på plats i Australien. Det är varmt, fullt av flugor och farliga djur. På en så stor ranch som Winnawarra bor och arbetar många olika typer av människor. Allt från kökspersonalen till kofösarna. Lägg till turisterna som bor på ranchen och du får en härlig cocktail av personligheter.

Det är en spännande historia som långsamt byggs upp med många vägskäl och återvändsgränder. Men det är nått som skaver. En så välutbildad kvinna som Emily reagerar emellanåt med okunskap och näst intill dumhet. Det känns inte riktigt sannolikt.
Doug är lite väl stereotyp i sin australiensiska maskulinitet och blir därför lite suddig i karaktären för mig.
Elizabeth M. Darcy är svår att få grepp om så jag undrar om det inte är en pseudonym. Winnawarra känns även som en tidig bok innan författaren helt hittat sin stil men är absolut värd några timmars läsning.

Maria juni 2020