Herr Arnes Penningar kallas ibland en kärlekshistoria, andra gånger en herrgårdssägen vilket gjorde mig nyfiken. Tidiga svenska kärleksberättelser ligger mig varmt om hjärtat. Men när jag läste boken slogs jag av något helt annat. Texten är ett examinationsarbete, därför är den lite annorlunda och inte direkt en recension. 

Kvinnorna i Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf var en kvinna av sin tid. Hon var ogift och därför sin egen kvinna. Lagerlöf var aktiv inom kvinnorörelsen och en aktiv kämpe för kvinnlig rösträtt. Ofta var kvinnliga författare beroende av ett manligt närverk men Lagerlöf stöttades av kvinnor bland andra Sophie Adelsparre, redaktör för Fredrika Bremer-förbundets tidskrift Dagny[1].
När jag läser Herr Arnes Penningar slås jag av hur kvinnorna framställs. Kan det vara ett sätt att genom boken påvisa hur utlämnade och underställda männen kvinnorna var?

Kort handlar Herr Arnes penningar om hur tre skotska legosoldater mördar prästen herr Arne och hela hans hushåll för en kista pengar. Den enda överlevande är Elsalill. Vi får följa hennes vägval när hon så småningom träffar sir Archie, ledaren för mördarna, och blir förälskad i honom. När Elsalill slutligen förstår att han är en av mördarna tvingas hon välja mellan kärleken till sir Arche och sin älskade fostersyster. Elsalill offrar sitt eget liv för rättvisan. Historien bygger på en sann berättelse.[2]

Männen i boken är handlingskraftiga, starka och stora. De styr och ställer. Ofta namnges de. När morden upptäckts är männen mer actionbenägna medan kvinnorna tar hand om liken. Kvinnorna sköter det tunga jobbet i bakgrunden.[3] Den som skiljer sig från mängden är fiskmånglaren (fiskförsäljaren) Torarin. Han framställs som vek och svag med en lam arm. Det ger honom en särställning i historien, mitt emellan männen och kvinnorna. Han är inte lika stark som övriga män men heller inte svag som en kvinna.

Endast två av kvinnorna namnges. Huvudpersonen Elsalill och Torarins mamma den kärva, jordnära Mor Katri.
Det finns en viktig kvinna till, nämligen vålnaden. Det är Elsalills fostersyster som i döden försöker skipa rättvisa för sin mördade familj. I Mauritz Stillers filmatisering från 1919 kallas hon för Berghild[4] men i boken är hon namnlös och nämns endast som ”fostersystern”. Övriga kvinnor är namnlösa och beskrivs endast utifrån sitt utseende eller position:

Elsalills fostersyster/vålnaden beskrivs som 14 år, ljushårig, spädlemmad och fager[5]. Fostersystern dräps men trots det blir hon ändå inte fri från männens överhöghet. Som vålnad tvingas hon av herr Arne att söka upprättelse för alla deras mord. När lotten att hämnas mördarna faller på fostersystern vill hon inte. Hon bönar om att få slippa, säger t o m att hon inte kräver hämnd på någon människa. Men det struntar herr Arne i och kräver att hon ska utföra uppdraget.[6] När fostersystern som vålnad kommer i kapp sir Archie överväldigar hans skugga henne. Inte ens som vålnad kan hon bryta igenom männens överlägsenhet.[7]

Den enda kvinnan, förutom Elsalill, som får lite mer utrymme och substans är mor Katri. Hon jobbar med att rensa fisk på bryggorna medan sonen Torarin är ute i veckovis för att sälja torkad fisk. Hon är jordens salt. Jordnära, klok och utan pretentioner.

Herr Arnes hustru beskrivs som uttjänad och ful. ”Henne hade åren farit illa med. Hennes hufvud och händer skälfde, och hon var nästan döf.”[8] Hustrun har sett till att gården och dess folk frodats men nu när hon är gammal och orkeslös har hennes värde försvunnit.  Under den sista ödesdigra middagen hör hon hur knivar slipas. Herr Arne behandlar henne nedsättande, som ett barn.[9] Han svarar inte ens på hennes fråga om varför knivarna slipas. Hustrun försöker underkasta sig makens förmaningar som en god kvinna men är så förfärad att hon inte kan äta.[10] Att vara synsk är ett kvinnligt fenomen som män inte behöver fästa vikt vid. Vid ett tillfälle säger Torarin fiskmånglare ”om jag hade trott på det där varslet med knifvarna, kunde jag hafva afvärjt hela olyckan.”[11]
När skottarna attackerar prästgården och herr Arne dör tar hans hustru modigt upp svärdet. Henne dräper de med ett vedträ under muntra skratt. Övriga kvinnor har gömt sig, ”krupit undan på ugnsmuren”, men de drogs iskallt fram och dödades. Elsalills fostersyster bönade och bad om nåd men trots att två av skottarna ville skona henne stack den tredje kniven i hennes hjärta. Ett kort och väldigt dramatiskt stycke i boken som visar på männens känslokyla.[12]

Övriga kvinnor är två pigor på prästgården vilka beskrivs som bräckliga och fulla av ålderskrämpor. En kvinnlig granne till herr Arnes prästgård som är rädd för legosoldaterna och inte vågar lämna hemmet. Värdinnan på Rådhuskällaren som ger vålnaden, och därigenom Elsalill, jobb som diskare. En kvinna på Branehögs gästgivaregård samt kvinnorna som arbetar med att rensa fisk på bryggorna. De flesta kvinnorna i boken nämns endast med en rad eller två.

Elsalill och sir Archie. En kärlekshistoria?

Bokens huvudperson är Elsalill. En föräldralös 14-årig flicka som växer upp som fosterbarn i prästgården. När Elsalill hittas efter morden är hon ” hon var så förbi af skrämsel, att hon hvarken kunde tala eller svara.”[13] Det kan vara en syftning på kvinnans instängda lott i hemmet som gör henne mindre förmögen att ta sig an verkligheten ”utanför”, som styrs av män. Här börjar också Elsalills utveckling till en mer vuxen människa.

Efter morden har hon inget annat val än att följa med Torarin när han erbjuder henne mat och husrum för ”allt herr Arne gjort för honom”[14], alltså inte för att Elsalill har något eget värde utan som en gentjänst till en annan man.
Att Elsalill bara är 14 år ser jag som signifikativt. Även om barn i 14 års-åldern ansågs som vuxna på det fiktiva 1500-talet när Herr Arnes Penningar utspelar sig, funderar jag på om inte Selma Lagerlöf använde en så ung flicka som förstärkt bild för hur utsatta kvinnorna och flickorna var, både då och i Selmas nutid.

Ingeborg Nordin Hennel och Christina Sjölund skriver i inledningen till Lyckligare ungdom har aldrig funnits. Det moderna genombrottet i Sverige (1993) ”Medan förhållandet mellan mor och son ofta framstår som oproblematiskt, ses modern eller den äldre kvinnan som hinder för dotterns eller den yngre kvinnans utveckling mot självständighet.”[15] Mor Katri spelar den rollen. Första tiden efter morden är Elsalill förtvivlad och ledsen. Hon önskar att hon fått dött med övriga familjen. Efter några dagar säger mor Katri åt henne att skärpa sig. ”Inte är jag så rik, Elsalill, att jag kan ge dig föda och kläder, för att du skall få sitta med händerna i skötet och vakta på din sorg. Kom du med mig ned på bryggorna och lär dig att rensa fisk!”[16] Det är intressant att mor Katri väntar med att säga något till Torarin rest. Mor Katri är underställd sin son och så länge han är i huset är det han som bestämmer och hon håller tyst.

Elsalill har inte sett mycket av världen utanför prästgården och när sir Archie som är flera år äldre och klädd i fina kläder ger henne uppmärksamhet har hon inget världsvant skydd att sätta emot. Hon blir handlöst förälskad i honom.

När Elsalill berättar sin önskan om att mördarna ska leva för att hon ska kunna hämnas, hånler sir Archie och hans kumpaner och tycker hon är en liten jungfru. De gör narr av hennes önskan om vedergällning.[17] I den här scenen är Elsalill fylld av vrede och önskan om hämnd. Hon känner sig oövervinnerlig men männen, som framställs som stora och ulvlika, trampar på både hennes ord och mod.
Igenom Elsalills tal kan man också höra ett eko av Lagerlöfs ställningstagande mot kvinnors ömtåliga rättigheter i samhället. Försvinner hemmet och familjen är hon värnlös och utan status.

Elsalills andra möte med sir Archie sker när hon är ledsen och själsligt tom. Hon ser honom och inser att han, minsann, har något att längta till. Ett hem bortom havet. Hon har inget.
Elsalill är 14 år och sir Archie är 27–30 år så han har all kunskap och livserfarenhet för att manipulera henne. Han vet redan att hon överlevt morden. Vid ett tillfälle tänker han ”att aldrig hade han råkat en tärna, som varit så lätt att dåra som Elsalill.”[18] Sir Archies envetna och medvetna uppvaktande av Elsalill skulle kallas grooming idag. När en ensam och svag människa blir sedd av någon som verkar mer världsvan än en själv förvandlas det gärna till dyrkan. En dyrkan som gör att personen kan gå över gränser för sin idol.

När Sir Archie försöker kyssa Elsalill, försöker hon stå emot men det som stoppar honom är inte Elsalills nej utan mor Katri. Hon bekräftar att legoknektar inte har någon heder eller moral.[19] Återigen visar Lagerlöf på kvinnornas utsatthet.

Trots att Elsalill inte ser någon utväg ur sitt slitsamma liv drömmer hon om något bättre. Så när sir Archie erbjuder henne ett nytt liv i Skottland där hon ska bli behandlad som en prinsessa är det inte konstigt att hon sätter på sig skygglappar och väljer att se det positiva i hans erbjudande. När Elsalill genom vålnadens försorg får reda på vem sir Archie egentligen är, den som mördade hennes fostersyster/vålnaden, slits hon mellan sin kärlek till sir Archie och fostersystern ”Medan hon stod där, tänkte hon vid sig själf: Jag kan ej förråda honom. Han må hafva gjort hvad ondt han vill, men jag håller honom af hjärtat kär. Jag kan ej sända honom till stegel och hjul.”[20] Det är samma fenomen som gör att misshandlade kvinnor stannar kvar hos de män som slår dem. De ser inte att de är värda något annat. Elsalill tar till slut till den enda utväg hon ser. Hon offrar sitt liv för att hennes familj och, framför allt, fostersystern ska få upprättelse. Att Elsalill använder just ett spjut att genomtränga sitt hjärta ser jag som en bild av att det är den penetrerande mannen som genom spjutet tar Elsalills liv.

Ett inlägg i kvinnokampen

1900-talet i Sverige var en tid full av utveckling och framtidstro. Industrialismen blomstrade och i Stockholm infördes en rengöringskampanj som tog staden från Europas smutsigaste till ett föredöme.[21] Kvinnokampen fortsatte. Selma Lagerlöf höll talet ”Hem och Stat” inför rösträttskongressen i Stockholm, juni 1915 där hon säger: ”Det lilla mästerverket, hemmet, var vår skapelse med mannens hjälp. Det stora mästerverket, den goda staten, skall skapas av mannen, då han på allvar tar kvinnan till sin hjälpare.”[22]

Slutsats

Herr Arnes penningar kan läsas med olika glasögon. Det kan vara en gotisk roman med sitt våldsamma mord samt vålnadens hemsökelse. Kvinnans instängdhet kan liknas vid det ”rum i rum”- eller lönnrumstema som finns i många gotiska romaner.[23] Hemmet är en stängd sfär där särskilda regler styr.
Den kan läsas med fokus på det manliga som Mikael Smitz gjort i sin magisteruppsats. Han skriver: ”Samtidigt som kvinnorörelsen tog fart kring sekelskiftet 1900, genomfördes en inhemsk militär upprustning i Sverige.”[24] Även Vivi Edström tar upp militären i sin text Skugglossning på Isen. Hon skriver: ”I männens militanta värld är kvinnorna förlorare.”[25]
Men Selma Lagerlöf visar att det inte bara är i den militanta manliga världen kvinnan är förlorare. Särskilt i den borgliga miljön var kvinnorna underställda männen oavsett om det var hennes far, bror, make, prästen, läkaren eller, som Lagerlöf påtalade, den manliga staten.

Maria, april 2023

Uppdatering 17 maj: Jag fick betyg ”Godkänt med beröm” på min uppsats. Det tackar jag för!

 

Litteraturlista

Selma Lagerlöf, (1903) Herr Arnes Penningar, e-bok, Litteraturbanken

Ingeborg Nordin Hemmel och Christina Sjölund, (1993) Lyckligare ungdom har aldrig funnits. Det moderna genombrottet i Sverige, Fadershuset Band II, Förlags AB Wiken

Vivi Edström, (2005) Skuggspel på isen ur I Selma Lagerlöfs värld, Brutus Östlings förlag Symposium

Mattias Fyhr, (2003) De mörka labyrinterna. Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel. Ellerströms förlag

Mikael Smitz, (2018) Våldets lockelse och islossning. En reparativ läsning av Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar med fokus på manlighet. Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande. Magisteruppsats

 

Övriga referenser

Svensk Filmdatabas, www.svenskafilmdatabas.se

Populär historia, www.popularhistoria.se

Selma Lagerlöfs tal Hem och Stat, Litteraturbanken

 

Referenser

[1] Ingeborg Nordin Hemmel och Christina Sjölund Lyckligare ungdom har aldrig funnits. Det moderna genombrottet i Sverige, Fadershuset Band II (1993), Förlags AB Wiken sid 500

[2] Vivi Edström, Skuggspel på isen ur I Selma Lagerlöfs värld, (2005) Brutus Östlings förlag Symposium, sid 146

[3] Selma Lagerlöf, (1903) Herr Arnes Penningar, e-bok Litteraturbanken, kapitel I Solberga prästgård del IV

[4] Svensk Filmdatabas https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=3473

[5] Lagerlöf, kapitel I Solberga prästgård del II

[6] Ibid, kapitel Den utsända

[7] Ibid, kapitel I månskenet

[8] Ibid, kapitel I Solberga prästgård del II

[9] Ibid, kapitel I Solberga prästgård del II

[10] Ibid, kapitel I Solberga prästgård del II

[11] Ibid, kapitel Den utsända

[12] Ibid, kapitel På bryggorna

[13] Ibid, kapitel I Solberga prästgård del IV

[14] Ibid, kapitel På bryggorna

[15] Ingeborg Nordin Hemmel och Christina Sjölund Lyckligare ungdom har aldrig funnits. Det moderna genombrottet i Sverige, Fadershuset Band II (1993), Förlags AB Wiken sid 506

[16] Ibid, kapitel På bryggorna

[17] Lagerlöf, kapitel På bryggorna

[18] Ibid, kapitel Förföljelse del II

[19] Ibid, kapitel Förföljelse del I

[20] Ibid, kapitel I Rådhuskällaren del III

[21] Stockholm 1900, Populär Historia https://popularhistoria.se/sveriges-historia/1900-tal/stockholm-1900

[22] Selma Lagerlöf Hem och Stat (1915) https://litteraturbanken.se/skolan/wp-content/uploads/2019/03/LagerlofHemOchStat.pdf

[23] Mattias Fyhr, De mörka labyrinterna (2003) Ellerstöms förlag sid 97

[24] Mikael Smitz, Våldets lockelse och islossning. En reparativ läsning av Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar med fokus på manlighet (2018) sid 3 http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1304819/FULLTEXT01.pdf

[25] Vivi Edström, Skuggspelet på Isen, https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/KarlssonM/titlar/ISelmaLagerl%C3%B6fsV%C3%A4rld/sida/145/faksimil sid 145