Samtidigt som jag läste Kärlek, lögner och tarot läste jag Maria Nilssons bok Chic Lit. Från glamour till vardagsrealism. Nu används inte epitetet chic lit längre, det känns lite mossigt och nedvärderande men det var mycket som stämde in på Mia Waaras debutbok. En kvinna mitt i livet som festar, letar efter kärleken och funderar över sin kvinnlighet. För vem har bestämt vad kvinnlighet är egentligen?

När Frida får veta av en kollega att Christer, mannen hon dejtar, är gift går hon i taket. Som en furie kollar hon hans sociala medier. Och jo då, hans status är gift. Hon skriver ett skarpt meddelande på mobilen och talar om vilken skitstövel han är. Sen svarar hon inte på hans kontaktförsök utan slänger sig ut i dejtingdjungeln med endast en vän och en tartotlek till sin hjälp.

Genom hela den lättlästa boken söker Frida bekräftelse genom de män hon träffar. Hon går igenom de flesta arketyper men då hon jämför alla med Christer, som hon trots allt fortfarande älskar, faller de till föga. Ingen duger.

Trots att vi får följa Frida genom hennes dejter, på hennes arbete och när hon festar med vännerna förblir hon ganska endimensionell. Jag vet mer om hur mycket alkohol hon tål än hur hennes förhållande till sina barn är.

Det jag tyckte var roligast att läsa om var när Frida och vännen Lena drog tarotkort inför dejter och festkvällar. Först hur de själva, utan direkt kunskap, försökte tolka korten för att sedan läsa deras egentliga betydelse. Ofta tyckte jag att korten stämde in på Frida själv. När man är så vilsen som hon är det lätt att ta till hjälpmedel för att navigera sig genom livet. När Frida hittade sitt lugn och sin lycka på slutet gillade jag gesten att tarotkorten gick vidare till vännen.

Kärlek, lögner och tarot handlar om precis det titeln säger. Man vet vad man får och inget fel i det. Jag kommer på mig själv att ta till skämskudden över ingående beskrivningar av konstiga kysstekniker, himla med ögonen åt Fridas naivitet och fnissa åt den ofta så träffsäkra dialogen.

Maria, juli 2024