Så intressant att läsa en hel bok som är skriven i dialog. I stort sett allt är dialog, det som driver handlingen, det som beskriver miljöerna (de få som beskrivs), det som bygger kärleken mellan protagonisterna. Intressant men faktiskt lite tråkigt. En utomstående berättarröst kan förmedla en helikoptersyn till läsaren. Att bara få dialog känns lite torftigt.

Rebecca Postal skapar proteser åt skadade tjänstgöringshundar och har hand om Gracie, en fd. militärhund hon vill adoptera. När Rebecca upptäcker att Gracie har försvunnit ber hon det djurskyddshem som äger Gracie om hjälp.
När Delta Granger, f.d Navy SEAL, ska möta Rebecca för att diskutera Gracie, är både hon och huden spårlöst försvunna. När han kontaktar polisen tror de inte på att Rebecca är försvunnen så han börjar leta själv. Låter det rörigt? Det är det också. Mayer ger ut sina egna böcker och en skarpsynt redigering som rätat ut en del berättartekniska krumelurer hade inte skadat.

Det är bok 23 i The K9 Files-serien så visst är det referenser till personer från tidigare böcker och en del trådar hänger jag inte riktigt med i eftersom det här är min första K9 Files-bok. Men den funkar att läsa som startbok, tack vare prologen. Och böcker med hundar går oftast hem hos mig.

Dale Mayer har hittat ett säljande koncept. Historien är inte allt för komplicerad, huvudpersonerna är intelligenta, modiga och empatiska om än en smula formstöpta. Lägg till lite sex och action och du har en Dale Mayer-bok.

Maria, mars 2024