My way to you är en varm och, trots ämnet, spännande bok.

Parker Sinclair blev vuxen över en natt när hennes föräldrar dog i en olycka och hon fick sluta skolan för att bli vårdnadshavare för sina yngre syskon. Nu efter två år sliter Parker för att få vardagen att gå runt. Hon har lyckats behålla huset och syskonen i skolan men det har tagit varje uns av hennes styrka.
När först en eldsvåda bränner ned uthuset och sedan regnperioden kommer med sina jordskred är hon rädd att allt hon slitigt så hårt för kommer förstöras.

Ingenjör Colin Hudsons jobb är att utvärdera jordskreden inom kommunen och övervaka de byggen som behövs för att skydda husen i farozonen. När han möter Parker inspireras han av hennes envishet och styrka. Parker är en kvinna som är van att hugga i där det behövs och själv lösa de problem som uppstår.

Två unga människor som beskrivs med integritet och värme. Parker är van att göra saker efter eget huvud och har svårt att låta Colin sköta sitt jobb. Colin är van att få sin vilja igenom och kopplar på sin charm men mot Parkers krassa syn på livet faller den platt. I alla fall i början.

My way to you är en varm och, trots ämnet, spännande bok. Det är mycket jordskred, byggmaskiner och funderingar kring bristningspunkter. Aldrig trodde jag att det kunde vara intressant men det är det. Jag kämpar med Parker för att rädda hennes hus och se syskonen klara skolan. Jag håller andan när Colin kastar sig i en grävskopa för att rädda Parker. Jag blir varm i hjärtat när kärleken mellan Parker och Colin långsamt växer fram.

Bakgrunden till historien är de bränder och översvämningar som drabbat Kalifornien, så historien är delvis förankrad i verkligheten.

Catherine Bybee tar upp nutida vardagliga problem för den amerikanska medelklassen med dåliga arbetsvillkor och den ålderdomliga synen att en ung, ensam kvinna behöver någon äldre (man) som hjälper henne men författaren ger också hopp. Det mesta löser sig om vi litar på varandra och hjälps åt. Det kanske inte blir precis som man tänkt sig men det blir bra ändå.

Maria, februari 2022