Juni, juli, halva august

När Hannas mormor bryter benet och behöver hjälp blir Hanna övertalad att åka till barndomsbyn och hjälpa henne. Hannas syster har fullt upp med sin familj och deras mamma är på resande fot och bryr sig inte nämnvärt.
När Hanna kommer till byn känner hon sig inte bekväm, hon är ju storstadsmänniska nu, men hon kan ändå uppskatta den vackra naturen och njuta av lugnet. Hanna hade bokat en resa med två väninnor till medelhavet och hade längtat dit i flera veckor – men familjen går före.
I byn bor Mattias, en getbonde med sin dotter, Felicia. Han är klok och redig och ännu snyggare idag än för 25 år sedan då Hanna och Mattias hade en himlastormande romans.

En feelgood handlar om personlig utveckling, om att våga ta steget till förändring till det bättre. Ibland finns romantisk kärlek med i bilden, ibland inte. I Juni, juli, halva augusti är den en stark drivkraft genom historien men vi följer även Hanna på hennes mognadsresa. Det står lite här och var att Hanna är 42 år men genom nästan hela boken går det inte ihop för mig. Hennes val är inte särskilt genomtänkta för en 42-åring, emellanåt är hon riktigt korkad. Mormor, mamma och systern är schabloner som jag har svårt att knyta an till. Även Mattias känns tunn i sin personbeskrivning. Han är händig, välbyggd och omtänksam. När Hanna tar beslut rörande Felicia utan att stämma av med honom tar han det med en klackspark, då känns det som att han inte bryr sig om Felicia fast författaren flera gånger skrivit hur mycket hon betyder för honom. Och att författaren upprepar sig gör att jag tappar intresset. Mot slutet hoppade jag över sidor därför att de inte tillförde något till historien, jag har läst det tidigare i boken.

Min håg ligger i romance så även om jag visste att jag läste en feelgood saknade jag gnistan mellan huvudpersonerna. Jag hade även velat känna mer saknad när Hanna fick ställa in sin resa, mer gnissel mellan systrarna och historien med mormor kunde ha utvecklats mer. Och kanske är det den springande punkten, det hände så mycket att djupet försvann.

Maria, augusti 2021