Sedan Anne Rice med sin En vampyrs bekännelse (1976) gav monstret en själ har övernaturliga varelser vuxit i popularitet. I dag är de mainstream och fullständigt självklara. Varulvar har blivit skepnadsskiftare, vampyrer har slutat dricka människoblod. Det monster som genom sitt utanförskap tidigare var skrämmande, har nu genom samma utanförskap, fått bli representant för alla som känner sig annorlunda. Det är inget konstigt att dela sitt inre jag med en rufsig varg.

I första boken i serien om flocken har Sara Dalengren visat en fin känsla för vad som behövs för att få kanske skeptiska läsare att läsa paranormal romance med nöje. Det är alltid en svår balansgång i första boken av en serie att hitta balansgången mellan att introducera världen, det övernaturliga (skepnadsskiftarna) och kärlekshistorien som driver en romance men genom sina fylliga miljöbeskrivningar och genomtänkta karaktärsbeskrivningar blir historien om Miriam och Jonathan lätt att gilla. I Ensamvarg bygger Dalengren en värld förlagd i de svenska skogarna som känns helt trovärdig.

Den kvinnliga huvudpersonen, Miriam, är en person som redan lever i utkanten av det vanliga samhället. Hon älskar skräckfilm och lever på att med stor framgång, skriva ruskiga deckare under en manlig pseudonym. Genom Miriam petar Dalengren på konventionen om hur en kvinna ”ska” vara. En vacker kvinna som gillar skräckel och inte är rädd att ta till vapen för att skydda den hon älskar!
Jonathan, Miriams kärleksintresse, är även han okonventionell. Han beskrivs som snygg och vältränad men med en bakgrund som gör honom osäker på sin plats i livet. I vargflocken har han lägst rang. Genom berättelsen växer han och genom sin kärlek till Miriam får han en starkare integritet utan att börja hävda sig.

Ensamvarg är en riktig bladvändare som ger en precis lagom dos av världsbyggande vilket inte inkräktar på det viktiga, nämligen den växande kärleken mellan huvudpersonerna. Rapp, rolig och liksom vardaglig dialog även om övernaturliga skeenden, bidrar till att göra boken till en härlig bekantskap som ger mersmak.

Maria, februari 2024