Carving for Miss Coventry

En historia om att stå fast vid den man är. Om kärlek som överbygger stränga sociala klassregler. En berättelse om två snälla människor i 1800-talets England.

Marianne Coventry har vid 20-års ålder fortfarande inte presenterats för societeten eftersom hennes äldre syster ännu inte är gift. Mariannes far är stenhård när de gäller de sociala spelreglerna, de ska följas till punkt och pricka. Så inga baler, teatrar eller andra nöjen för Marianne. Värst är det när familjen har fest hemma och hon inte får vara med. För att överleva och behålla sitt goda humör har hon inrutat hela sitt liv. Samma sak varje dag. Broderi, läsning, ridning osv.

Edward Steele, träsnidare extraordinär, försöker hålla sig och sin mor från ruinens brant men de illasinnade ryktena kring faderns död gör det svårt för honom att få jobb. När Mr. Coventry erbjuder honom några månaders jobb på sitt gods tackar han genast ja.

Både Marianne och Edward har sina problem att brottas med men mellan dem växer en varm vänskap där de båda hittar stöd och förståelse.

”You have continued to see me, Mr. Steele. The real Marianne Coventry. That is why you are worth more than a thousand gentlemen to me.”

Carving for Miss Coventry av Deborah M. Hathaway är första boken i en serie om något så ovanligt som arbetarklassen på 1800-talet. Historien byggs långsamt upp med rätt okomplicerade huvudpersoner, också det rätt ovanligt i Regency-böcker. Klasskillnaderna är beskrivna utan överdrifter åt något håll. Något som gav ett extra djup till historien var att Mariannes far från början var arbetarklass. Det förklarade hans rädsla för att trampa i det sociala klaveret. Författaren var också noga med att behålla allas karaktärer ända till sista punkten.

Serien Sons of Somerset är sedesam. Alltså, vardagsrum i stället för sovrum.

Maria, november 2021

Stranger at the Hall

Then she smiled, a warm smile that lit her whole face, and he knew that he had found his future wife. He smiled back at her.

När Mary Kingswood skrev Stranger at the Hall, sista delen i serien Strangers, sa hon att det var dags att knyta ihop säcken. Genom böckerna har vi träffat ett härligt gäng människor och löst kluriga gåtor. Men en gåta har funnits kvar, den om vad som hände Dilys Hughes. Så jag var nyfiken på hur den skulle avslutas.

I Stranger at the Hall möter vi Cassandra, Cass, Saxby en kvicktänkt och driftig kvinna som sköter hushållet på herrgården sedan hennes far har dött och hennes styvmor inte har något intresse av det. När Cass var ung var under en tid svårt sjuk. Ett ben tog stryk och nu haltar hon så trots hennes övriga företräden har hon inte blivit gift. Ingen visade henne något intresse innan det blev känt att hon har en enorm hemgift. Då började den nya prästen uppvakta henne och de är nu förlovade.

Den andra huvudpersonen är Cameron, Cam, Saxby, en lägre banktjänsteman från Edinburgh. Det visar sig att han har genom ödets försorg blivit arvinge till en stor förmögenhet, en herrgård och, viktigast av allt, en titel. Han är nu åttonde baronen Saxby. Det innebär att hela hans liv och det av hans syster och bror kommer förändras fullständigt. Cam är en intelligent person och inser därför snart att den bästa vägledning han kan få är att gifta sig med någon som ”kan” det societetsliv han nu ställs inför.

Det är spännande att läsa om Camerons klassresa. Han har mycket som talar emot sig men genom att lyssna på andra och snabbt läsa sig de sociala reglerna tar han på ett lågmält vis kommandot. Två starka egenskaper är hans rättspatos och ekonomikunskaper.
När Cass och Cam träffas inser de snabbt att de har väldigt mycket gemensamt och den första kärleksgnistan tänds.

Allt är inte helt enkelt. Cass är förlovad, vem är den där prästen egentligen? Varför stämmer inte godsets räkenskapsböcker, är det verkligen helt legala inkomster? Mary Kingswoods känsliga, och emellanåt roliga, penna bygger upp en finstämd berättelse om två kloka människor som utan egen förskyllan hamnar i ovana situationer med nya spelregler de måste navigera.

Något jag uppskattar med Mary Kingswoods böcker är det härliga språket, de intressanta karaktärerna, vägen till kärlek och lycka för huvudpersonerna och de gåtor som måste lösas. Inga stora åthävor utan allt går lugnt till men är ändå spännande.

Hur var det då med den sista olösta gåtan? Den om Dilys Hughes. Jag kan bara säga att det var en väldigt oväntad vändning men att den löstes tillfredsställande.

Stranger at the Hall är en sedesam bok – alltså vardagsrum i stället för sovrum. När det hettar till är det en kyss, inget mer.

Maria, april 2022

Stranger at the Villa

Då det verkar som att Susannah Winslade kommer förbli ogift och hennes pappas ointresse faller det på Susannah att ta hand om herresätet med allt vad det innebär med en sjuk styvmor, många småsyskon, inköp till hushållet och till herresätets bönder. I en liten by som Great Maeswood finns inte många ogifta män att välja mellan men en av dem har försökt fånga Susannah i många år. Problemet är att hans syn på kvinnans roll går på tvären mot hennes egen.

Då det är dags för den gamla byläkaren att dra sig tillbaka anställer han Samuel Broughton. Samuel har ett dunkelt förflutet så när han blir erbjuden tjänsten greppar han den med båda händerna och flyttar gladeligen. Nu när han äntligen känner sig trygg vill han skapa den familj han alltid önskat sig.

Trots att Mary Kingswood är en av mina favoritförfattare i regency-genren funkade den här inte riktigt för mig. Jag hade svårt att få grepp om Susannah och Samuel och jag förstod heller inte varför vissa bipersoner fick så mycket utrymme. I alla böcker i serien finns det alltid ett mysterie att lösa tillsammans med kapten Edgerton och hans glada kumpaner, så även i denna bok. Men det var inte det enda mysteriet och eftersom det hände så mycket förlorades djupet, tyvärr.

Även om det finns element från tidigare böcker i serien som återkommer är det inga problem att läsa boken utan att ha läst de tidigare. Och Mary Kingswood är en driven författare med ett öga för detaljer så även om Stranger at the Villa inte är någon av hennes allra bästa håller den ändå en hög klass och underhåller mig i några timmar.

Maria augusti 2021

The Naturalist

En traditionell Regency med rolig dialog, härliga karaktärer och vacker lantlig miljö i Jane Austens anda. Många snöpliga händelser gör att jag kommer på mig själv att fnissa högt.

Alice Hapgood, en kvinna med stort intresse för naturen men på 1800-talet får inte kvinnor studera så hon lär sig på egen hand bäst hon kan. Som dotter nummer två av fyra förväntas hon att vänta på sin tur att gifta sig och, med fördel, gifta sig rikt då familjen inte har det så gott ställt. Familjen har ingen förståelse för Alice törst efter kunskap så hon smyger ut tidigt varje morgon utklädd till en ung pojke. Det är endast några bland tjänstefolket som känner till hennes hemlighet. Om det kom ut skulle hon bli föremål för en skandal.
Joseph Tierney är naturforskare och har i uppdrag av Royal Society att katalogisera växter och djur på Lord Martons egendom i Somerset. Traktens mammor med ogifta döttrar ser Joseph som högvilt men han har inga tankar på att gifta sig. Det skulle betyda slutet på hans karriär som forskare.

På en av sina utflykter träffar Joseph en pojke med stor kunskap om naturen och trakten. Då Joseph behöver en assistent frågar han pojken som förtjust tackar ja. En varm vänskap växer fram genom de bådas kärlek till naturen. Men när det uppdagas att den unge assistenten är ingen mindre än Alice känner han sig tvingad att rädda hennes heder genom att erbjuda henne äktenskap. Det betyder att Joseph måste återvända till sitt familjegods och bli präst, något han tidigare tackat nej till till förmån för sin forskning. Skamsen och förödmjukad tackar Alice nej. Hon vill inte bli tvingad att gifta sig med någon och inte heller tvinga någon att gifta sig med henne. Särskilt inte mannen hon älskar.

The Naturalist är en underbar historisk utflykt till den grönskande engelska landsbygden där vi lär känna tre, fyra betitlade familjer och särskilt två unga människor som långsamt lär sig att ärlighet och respekt är de viktigaste grundbultarna för en relation. Historien innehåller även svärta, bland annat när Alice gräver sig djupare och djupare ner i sitt svek genom att inte vara ärlig mot Joseph. Eller när Joseph sätter sig på sina höga hästar och inte kan se Alice situation utan bara tar förgivet vad som är bäst.

Efter att ha läst allt av Georgette Heyer och Jane Austen är jag bekant med familjernas och samhällets reaktioner men det var intressant att se hur Christina Dudley hanterade situationen för att nå det lyckliga slutet. För utan lyckligt slut är det ju ingen romance!
The Naturalist är en sedesam romance – alltså vardagsrum i stället för sovrum. Helt i Jane Austens anda.

Maria, februari 2022

The Parfit Knight

När markisen av Amberly blir rånad av stråtrövare är han tvungen att söka skydd i närmaste herrgård. En snöstorm gör att han måste stanna längre än planerat.

Rosalind Vernon har bott på Oakleigh herrgård i hela sitt liv omgiven av hängivet tjänstefolk. En olycka i barndomen gör att Rosalind inte har någon närmare kontakt med världen utanför. Det hon saknar mest är någon att prata med, på riktigt, om både djupa och vardagliga saker. Någon som inte tycker synd om henne.
Amberly och Rosalind lär känna varandra och inleder en varm vänskap. När vägarna blir körbara igen ger sig Amberly av till London igen men lämnar en del av sitt hjärta på Oakleigh.

The Parfit Knight är en varm och stundtals rolig historisk romance. Hjälten är varmhjärtad under sin höglättiga London-fasad. Hjältinnan är älskvärd, modig och helt utan självömkan trots sitt handikapp. Under de år historien utspelar sig får vi se både Rosalind och Amberly växa som personer, var och en för sig men också tillsammans.
Det var intressant att läsa om en hjältinna med ett handikapp. Några gånger funderade jag på om handikappade på 1800-talet verkligen behandlades som i boken. Kanske, kanske inte, men det kändes trovärdigt i alla fall.
Välskrivna karaktärer och en kvick dialog som fick mig att fnissa flera gånger gör boken till en perfekt höststormsbok.

The Parfit Knight tillhör kategorin sedesamma romaner så den mest närgångna scenen är en kyss. Den utspelar sig på Georgiansk tid, 1714-1830.

Maria, oktober 2021