Then she smiled, a warm smile that lit her whole face, and he knew that he had found his future wife. He smiled back at her.

När Mary Kingswood skrev Stranger at the Hall, sista delen i serien Strangers, sa hon att det var dags att knyta ihop säcken. Genom böckerna har vi träffat ett härligt gäng människor och löst kluriga gåtor. Men en gåta har funnits kvar, den om vad som hände Dilys Hughes. Så jag var nyfiken på hur den skulle avslutas.

I Stranger at the Hall möter vi Cassandra, Cass, Saxby en kvicktänkt och driftig kvinna som sköter hushållet på herrgården sedan hennes far har dött och hennes styvmor inte har något intresse av det. När Cass var ung var under en tid svårt sjuk. Ett ben tog stryk och nu haltar hon så trots hennes övriga företräden har hon inte blivit gift. Ingen visade henne något intresse innan det blev känt att hon har en enorm hemgift. Då började den nya prästen uppvakta henne och de är nu förlovade.

Den andra huvudpersonen är Cameron, Cam, Saxby, en lägre banktjänsteman från Edinburgh. Det visar sig att han har genom ödets försorg blivit arvinge till en stor förmögenhet, en herrgård och, viktigast av allt, en titel. Han är nu åttonde baronen Saxby. Det innebär att hela hans liv och det av hans syster och bror kommer förändras fullständigt. Cam är en intelligent person och inser därför snart att den bästa vägledning han kan få är att gifta sig med någon som ”kan” det societetsliv han nu ställs inför.

Det är spännande att läsa om Camerons klassresa. Han har mycket som talar emot sig men genom att lyssna på andra och snabbt läsa sig de sociala reglerna tar han på ett lågmält vis kommandot. Två starka egenskaper är hans rättspatos och ekonomikunskaper.
När Cass och Cam träffas inser de snabbt att de har väldigt mycket gemensamt och den första kärleksgnistan tänds.

Allt är inte helt enkelt. Cass är förlovad, vem är den där prästen egentligen? Varför stämmer inte godsets räkenskapsböcker, är det verkligen helt legala inkomster? Mary Kingswoods känsliga, och emellanåt roliga, penna bygger upp en finstämd berättelse om två kloka människor som utan egen förskyllan hamnar i ovana situationer med nya spelregler de måste navigera.

Något jag uppskattar med Mary Kingswoods böcker är det härliga språket, de intressanta karaktärerna, vägen till kärlek och lycka för huvudpersonerna och de gåtor som måste lösas. Inga stora åthävor utan allt går lugnt till men är ändå spännande.

Hur var det då med den sista olösta gåtan? Den om Dilys Hughes. Jag kan bara säga att det var en väldigt oväntad vändning men att den löstes tillfredsställande.

Stranger at the Hall är en sedesam bok – alltså vardagsrum i stället för sovrum. När det hettar till är det en kyss, inget mer.

Maria, april 2022