Familjerna Trent och Bannaconni har som högsta mål att avla fram en shape shifter. De vet att de har generna men än så länge har de inte lyckats få fram en äkta människa/leopard hybrid.

Redan från födseln var Jake tvungen att dölja sitt sanna jag. Hans sadistiska föräldrar slog honom, låste in honom och dödade en av hans nannys inför hans ögon. Jake uthärdade och bidade sin tid. Den enda som visade något intresse för Jake var hans farfar. Det var också arvet efter farfar som gjorde honom så rik att han vid 18 års ålder bröt sig fri.
Nu är Jake känd som en av de hårdföraste affärsmännen, helt utan empati. När ödet ser till att han träffar den kvinna som är hans motpol men också hans andra hälft, börjar en resa för Jake han aldrig trott han skulle göra.

Emma och Andrew, hennes man sedan 6 månader, är på väg till en restaurang för att fira när de råkar ut för en så svår olycka att Andrew dör. Emma blir nästan förlamad av sorg och kommunicerar inte med någon på sjukhuset. Utom Jake. Hon känner en samhörighet med honom hon inte kan förklara. Trött, både fysiskt och psykiskt, låter hon Jake ta över hennes liv när hon säger ja till att följa med honom hem för att hjälpa honom med hans nyfödde son. Två år utan några större händelser förflyter. Men nu börjar molnen hopa sig på himmelen. Det verkar som om någon bestämt sig för att förgöra Jake.

När jag beställde Burning Wild var det på vinst eller förlust. Jag gillar Christine Feehan men baksidestexten lät lite cheesy. Men tji fick jag när jag började läsa. Historien om Jake grep tag i mig direkt. Han kunde lika gärna ha blivit seriemördare med sin uppväxt. Han är en alfahanne av högsta rang men han blir älskvärd genom sina handlingar.
Emma verkar i början mest vara ett mähä men det visar sig att hon har en ryggrad av stål.
Första hälften av boken bygger upp handlingen och förbereder oss inför andra delen som är mer actionfylld. Det är också först i sista halvan av boken som Jake och Emma ger sig hän åt den attraktion de känner. Och Christine Feehan kan skriva heta sexscener. Jösses. Hon introducerar även en rad intressanta bifigurer jag hoppas Feehan skriver om i framtida böcker.

Maria, september 2010