För många år sedan trillade jag på en bok som var superhajpad, Eat, Pray, Love skriven av Elizabeth Gilbert (svensk titel Lyckan, kärleken och meningen med livet). Det är en självbiografisk roman om Gilberts utveckling och kamp för att hitta ett bättre sätt att leva.
Jag var själv en smula villrådig över riktningen i livet på den tiden så boken spelade på många av mina strängar. Nu 2024 när jag har fått läsa Sara Sommerfelds debut Är allt jag lärt mig om kärlek en lögn? återupplever jag nästan samma känsla fast från en annan utgångsposition.

En framgångsrik skådespelare och föreläsare inser plötsligt att hennes liv är en lögn. Hon är inte alls lycklig som hon trott. När hon blickar inåt ser hon ett bråddjup och det tunna lock hon byggt kan rämna när som helst. Men hon ser också hopp. Det finns något djupt inne i hennes själsliv som manar till förändring.

När jag började läsa boken visste jag ingenting om vare sig Sara Sommerfeld, vad hon gjort eller vad hon skrivit. Det gjorde att jag gick in i boken med helt öppna ögon. Eftersom jag är en stor älskare av genren romance utgick jag från att det var en kärlekshistoria jag skulle få läsa. Och det var det ju! Fast inte i traditionell mening. Och det är bra.

Varje del i Saras resa får ett eget kapitel. Varje kapitel är egentligen en fråga som behandlas, ofta genom tillbakablickar. Vid kapitlets slut har Sara tagit ett kliv vidare i sin utveckling. Det är i mångt och mycket en feelgood-roman. En kvinna runt 30 som genom att ifrågasätta sig själv genomgår ett antal motgångar för att komma ut på andra sidan, en smula tilltufsad, men på ett bättre ställe i livet. Eftersom jag inte visste att det var en självbiografisk roman tänkte jag ibland – Stackars människa! Vad författaren hittar på tunga grejor för huvudpersonen att gå igenom. Så det blev en rejäl tankevurpa när jag insåg att Sara skriver om sin egen resa.

Med ett nästan poetiskt språk och ett flöde som påminner om ett yoga flow flyter boken på. Det är många roliga, snöpliga, tragiska och finstämda scener som berör. Jag tror att beroende på var man är i livet upplever man nog boken på olika vis. För mig, som någorlunda hittat mitt inre lugn, blir den en vacker påminnelse om hur litteratur kan förändra. Förändra synsätt, förändra tankar, bryta mönster i både stort och smått. Ge oss läsare en knuff att våga starta något nytt.

Maria, september 2024