Så har jag läst Simona Ahrnstedt senaste, Ett otänkbart öde. Den handlar om det dynamiska och omtumlande 1880-talet i Sverige. Starka, modiga kvinnor börjar kräva sin plats i samhället med rösträtt och möjlighet att leva utan männens överförmyndarskap. Det lustiga är att jag precis läst klart kursen Romanens mödrar på Linnéuniversitetet som handlar om de kvinnliga litterära pionjärerna Fredrika Bremer, Sophie von Knorring, Emilie Flygare-Carlén, Malla Silfverstolpe samt Selma Lagerlöf. Så boken passade perfekt i tiden för mig.

Simona Ahrnstedt har skrivit en skarp samhällsskildring vilken vi upplever genom ögonen på Alexandra, en rik borgarkvinna som skämt ut sin familj och därför blivit förvisad till några stränga fastrar av sin far. Där ska Alexandra bli kvinna på ”rätt” sätt. Alltså vara underdånig mannen i allt. En fattig sällskapsdam samt en finsk piga är hennes följeslagare och viktiga för handlingen.
Männen, förutom historiens hjälte Atle, målas med lätt pensel, de är mer bakgrundsfigurer. Vissa stödjer sina kvinnor men de flesta trycker ned dem och ser endast deras värde som polletter i familjens sociala klättring.

Det är en hata-till-älska historia. Alexandra och Atle har från början förutfattade meningar om varandra men har mer gemensamt än de tror. När Ahrnstedt ska berätta om Atles fattiga bakgrund glider hon i väg i sin gedigna research och berättar om slummen på Södermalm, barndödlighet och prostituerades utsatthet när jag vill veta hur Atle mådde, vad han tänkte, hur han kände. Och det är väl det som förtar en del av romantiken för mig. Det är så mycket annat Ahrnstedt vill ha med.  De romance jag föredrar är täta och koncentrerade på protagonisterna och hur deras kärlek utvecklas (helst utan sexscener) som till exempel Carving for Miss Coventry av Deborah M. Hathaway, vars kärlekspar kommer från olika samhällsklasser och utspelar sig under samma tidsperiod fast i England.

Språket i Ett otänkbart öde sprudlar, historien har ett härligt driv och jag kommer på mig själv att fnissa emellanåt så boken är absolut läsvärd. Men bered dig på en lång bok (min hade 506 sidor) och en ganska svag kärlekshistoria. Vad du däremot får är en text som levandegör det svenska klassamhället år 1880 samt kvinnokampens början utan att skriva oss läsare på näsan. Och det är bra nog.

Ett otänkbart öde är del 4 i serien Slottet Wadenstierna men går alldeles utmärkt att läsa utan att ha läst de övriga i serien.

Maria, maj 2023