Utan relationer blir vi människor väldigt ensamma och sårbara. Relationer till familjen formar oss när vi växer upp. Relationer till vänner formar oss när vi blir vuxna. Relationer till barn och partners lär oss om kärlek. Maria Uggelberg har skrivit en bok full av krångliga men också innerliga relationer.

Titeln, Längtan efter oss, ger en hint om vad boken handlar om. Klara som lämnat sambo och prestigefullt chefsjobb inom modebranschen för att starta eget, är en enda härva av längtan hon har svårt att hantera. Uggelberg har verkligen lyckats få fram Klaras ångest i texten. Som läsare känner jag med henne. En stund. För sedan kastas jag in i någon annans relationsoro, för att några sidor senare läsa om ytterligare någon annan persons våndor. Jag har inte läst del ett i serien, kanske blir persongalleriet tydligare om man läst den innan.

Det finns en fin scen där Klara drömmer om sitt företags första catwalk. Hon ser modellerna, vilka är ballettdansare, skrida fram längs infinity-poolen. Hon hör till och med vilken musik det ska vara.
För att i nästa sekund ta Jante i handen och fullständigt trycka ned sig själv i skorna. Det finns många träffsäkra exempel på Uggelbergs fina hantering att skriva fram tankar många av oss har.

Det finns en spänningstråd kring ett smycke som jag tyckte var överflödig. Jag gillar spänningsromaner men då vill jag att spänningen ska vara huvudingrediensen. Nu gjorde spänningstråden att ännu fler personer dök upp och snurrade till det i mitt huvud. Berättelsen var spännande nog ändå.

Med sina vackra miljöbeskrivningar som understöder bokens scener samt en känsla för ångest och oro vilken gav mig en smula Kerstin Ekman-vibbar hade det här blivit en fullträff för mig om det stannat där. Hos Klaras relationsoro.
Det är en bra och läsvärd bok. Uggelberg har en härlig känsla för ord och mänskligt beteende som ger mersmak!

Maria, juli 2024