Brytningstid

De senaste åren har det kommit flera svenska romance som utspelar sig i historisk tid, alltså en tid som känns avlägsen för läsaren. Många är förankrade just i tiden runt förra sekelskiftet, en omvälvande och dynamisk tid. Kampen för kvinnlig rösträtt, arbetarrörelsen som växer fram och upprustningen av Stockholm är en intressant bakgrund till historien i Brytningstid, Charlotte Sircs skönlitterära debut.

I berättelsens centrum står Henrietta von Weidenhof, en ung kvinna med priviligierad uppväxt i en grevefamilj. Hon är fint beskriven. Henrietta är både naiv då hennes referensram är snäv på grund av de konventioner som styr hennes samhällsskikt, och klok eftersom hon lär sig av sina misstag.
Att drabbas av förälskelse är en urkraft som kan få oss människor att ta de mest svåra beslut än i våra dagar. Författaren skriver inlevelsefullt om två olika typer av kärlek. Dels den himlastormande varianten, dels den som växer fram ur vänskap och förståelse.

Det är inte bara Henrietta som kliver fram i boken. Lina, som kommer från en småländsk handlarfamilj, anställs som kammarjungfru åt Henrietta. Lina bär på en tragisk hemlighet som kommer binda samman kvinnorna. Genom Lina får vi också en inblick i ”down stairs”. I köket, i stallet, i linneförrådet träffar vi de som arbetar på von Weidenhofs palats.

Hur är det med männen då? I en romance är mannen lika viktig för handlingen. Ofta vet läsaren lika mycket om hans tankar och funderingar som den kvinnliga huvudpersonen. Nu är det två män som är kärleksintresset men jag skulle ha uppskattat att få hänga mer med Riddersparre. Nu förblir han en kuliss, tyvärr.

Boken är full av underbara miljöbeskrivningar, har man varit ett par gånger på Hallwylska palatset i Stockholm känner man igen mycket då det står som inspiration för Henriettas hem. Självklart finns modeskaparen Augusta Lundin med, kläder är ju viktiga statusmarkörer.

Brytningstid har egentligen alla chanser att vara en riktigt bra bok. Man bjuds på en intressant historia om en ung kvinnas väg mot att bli vuxen, inblick i arbetarrörelsens framväxt, litterära diskussioner och kärlek i en härlig miljö.
Men, och det är ett stort men, det är så mycket felstavningar och korrekturmissar att jag inte kan slappna av och bara njuta av historien. Boken skulle behöva lektörläsas då det är missar i namn (Lina kallas bland annat för Henrietta vid ett tillfälle) och några händelser känns satta i fel ordning. Utöver det skulle texten även behöva korrekturläsas för den är full av rena felstavningar, felaktiga anfanger, saknade citationstecken och mellanslag med mera.
Och det är så synd på så rara ärtor.

Maria, december 2023

Boken är sedesam, alltså utan sexscener, helt i Gerogette Heyers tradition.