Förälskad i Berlin

Ännu en gång möter vi Samuel, Freddie och Joakim. Titeln Förälskad i Berlin ger oss en hint om vad boken handlar om. Inte att de är förälskade i staden Berlin utan hur killarna bearbetar sina respektive kärlekar Gabi, Anne och Daniel. Men de behöver också bearbeta sin symbiotiska och inte helt hälsosamma relation till varandra.

Förälskad i Berlin är ännu en berg och dalbana i huvudpersonernas liv. Ett liv som ständigt bombarderas av yttre skeenden som påverkar deras inre tankar. Alla är de osäkra på hur de ska hantera sina nya liv. Som en del i en parrelation, som pappa eller som homosexuell.
Joakim har svårt att hantera Daniels fysiska tecken på kärlek offentligt. Freddie kämpar med sin oro för Annes hälsa vid den nya graviditeten. Och om det är någon som tvivlar på sig själv och styrkan i kärleken är det Samuel.

Precis som i första boken 75 mil till Berlin drivs berättelsen i ett rasande tempo. Återigen växlar de korta kapitlen mellan de tre huvudpersonerna men den här gången var det lättare att hålla ordning på vem som är vem tack vare att jag läst första boken precis innan den här.

Jenny Hansson är stilistiskt skicklig. Jag minns särskilt en scen när Samuel och Gabi vandrar hand i hand längs en kanal i en park. Samuel pressas från alla håll, både företaget och hans privatliv ställer till det för honom.

”Frosten hade lagt sig över marken och träden sträckte de bleka armarna mot himlen. Längs kanterna av kanalen fanns ett tunt islager och i det öppna vattnet i mitten simmade några svanar.”

När man läser Samuels historia blir det så tydligt vad den här scenen pekar på. Trädens bleka armar syftar på barnarmar. Svanarna är Samuel och Gabi, det öppna vattnet är hans andningshål. Isen runt kanterna är företaget som pressar på. Snyggt gjort!

Trots det kan jag inte ge ett högre betyg. Det går för fort, det händer för mycket. Min puls stiger och jag blir alldeles andfådd av allt som händer. Det är nog dags för underkategorier inom Feelgood-genren. Det här borde vara en Formel 1 Feelgood. Killarna går runt, runt i cirklar i allt högre tempo och även om det blir ett, lite krystat, men tillfredsställande slut känns det som att de startar ett nytt race när som helst.

Maria, april 2023

Jag har fått ett recensionsexemplar av författaren mot en ärlig recension.