Henry, hertigen av Pelham går till Londons exklusivaste chokladtillverkare för att beställa en speciell chokladpralin till kvinnan han tänkt gifta sig med. När han träffar personen bakom pralinerna inser Henry att Amity Rare-Foure är lika smakfull och frestande som den choklad hon tillverkar.
Tillsammans börjar de utforska smaker och texturer för att skapa rätt pralin. Här får vi läsare följa med under resans gång, mycket choklad är det. Båda inser att de uppskattar varandra men att konventionen inte tillåter något mer än en ytlig vänskap mellan hertigen och dottern till en affärsägare.

Den korta tid i England som kallas Regency-tiden (1811–1820) styrdes hårt av sociala mönster. Man skulle hålla sig inom sitt sociala skikt. Det var ovanligt med äktenskap ”över gränserna”. I The Duchess of Chocolate blir det tydligt när Amity blir inbjuden till en fest av hertigen och hon begår några etikettsbrott. Hon blir förtvivlad och hennes familj flyr sitt lantställe för att låta den sociala stormen lägga sig.
När Henry inser att han inte kan gifta sig med den kalla men oerhört vackra och väluppfostrade kvinnan han tänkt sig som hertiginna beger han sig till Amity. Genom att umgås med hennes familj får han en annan syn på livet och vi får till sist ett lyckligt slut.

Boken är väldigt lättläst, paragraferna flyger iväg. Den tillhör de sedesamma böckerna i stil med Georgette Heyer och Mimi Matthews vilket jag tycker är skönt. När jag läser en Regency romance vill jag inte bli ”störd” av sex mellan huvudpersonerna!
Men trots att författaren har gjort gedigen research känns boken och temat modernt. Det är något som saknas. Så även om jag gillade The Duchess of Chocolat som en snabb parentes mellan studierna är jag osäker på om jag kommer läsa fler böcker i serien.

Maria mars 2021