Svenska deckare brukar sorteras in i underkategorier som polisroman, psykologisk deckare, mysdeckare, spionthriller osv. På omslaget till Syndoffer är underrubriken ”en Jennifer Sundin-deckare” men på baksidan kallas boken ”första delen i en spänningsserie”. Ur ett reklammässigt perspektiv förstår jag varför Norstedts gör så men för mig, som sällan läser deckare, är det förvirrande. Är det en psykologisk deckare med en mordgåta som ska lösas eller är det en diffus spänningsroman vilken kan vara allt från hemsökta hus till ett liv som gått överstyr?
Nej, jag kanske är traditionalist men jag vill veta vad jag köper. Böcker är för dyra för att köpa grisen i säcken. Men nu ska jag försöka bortse från det och vara objektiv. Över till historien.

Kort kan man säga att boken handlar om en trasig, otrevlig, självcentrerad journalist på en lokaltidning. Hon lider av en svår förlossningsskada vilket gör att hon har ont och svårt att gå så hon knaprar piller. På ett uppdrag hamnar hon mitt i ett väldigt otrevligt mord. Hon kontaktar kvällstidningen hon tidigare jobbat för och börjar nysta i fallet.

Morden är grymma, som så ofta i deckare av nordic noir-typ, det ska grottas i blod och slem. Det grafiska greppet till trots är inte morden det viktiga. För ett tag sedan läste jag en artikel av Jimmy Håkansson/GP där han uttryckte sig så här: ”Om vi kokar ned begreppet så handlar nordisk noir inte om att lösa brott, utan om att förstå dem. Den stora frågan är inte vem som har begått mordet, utan varför mordet har begåtts.”  I Syndoffer tas flera olika problem upp som psykisk ohälsa, härskartekniker, kvinnors utsatthet och barns lidande för att nämna några. Det är mänskligt elände som är drivkraften i historien.

Nu låter det som att jag sågar boken vid fotknölarna men det gör jag trots allt inte. Jag är inte särskilt förtjust i den socialrealistiska deckaren, dit Syndoffer tillhör, men boken är välskriven och miljöbeskrivningarna gör att jag verkligen ”ser” platserna för mitt inre öga. Vissa karaktärer är relativt stereotypa medan andra är överraskande oväntade. Den är även bitvis spännande. Men så kommer slutet där allt ska förklaras enligt ovanstående citat. Varför? Det känns lite som att författaren fick Hercule Poirot-vibbar. För att knyta ihop alla ledtrådar behövdes någon som förklarade allt.

Syndoffer är Jeanette Bergenstavs debutbok för vuxendeckare och allt man tränar på blir man bra på så det kommer nog inte ta många böcker innan författaren nämns tillsammans med de redan etablerade storheterna i genren.

Maria, december 2022