Ett New York styrt av en hänsynslös ärkeängel skakas av en serie brutala mord.

Elena Deveraux är född till vampyrjägare. Hon kan hitta vampyrer med hjälp av deras doft. Hon kan till och med veta hur gamla de är efter hur de luktar. Normalt får Elena sina fall via den agentur hon jobbar för men den här gången kontaktas hon direkt av Raphael, ärkeängeln som styr New York. Han behöver hjälp att hitta en ärkeängel som hoppat över skaklarna och börjat mörda.
Raphael är inte van att bli motsagd. Senaste gången det hände kunde alla se hur föremålet för hans vrede vred sig i enorma plågor. Elena vägrar vara någons push over. Hon säger vad hon tycker och kräver att få information av Raphael som kan hjälpa henne hitta Uram, ärkeängeln som blivit ond. Raphael i sin tur tycker att allt Elena behöver veta, vet hon redan.
I den här serien är det inte vänliga änglar utsända av gud utan odödliga varelser utan empati och ånger som har delat upp världen mellan sig. Det är ärkeänglarna som ”skapar” vampyrerna. I gengäld för odödlighet måste vampyrerna arbeta ett visst antal år för änglarna. Nu när en av ärkeänglarna har börjat mörda måste de andra ärkeänglarna hitta honom och döda honom. Det finns ingen återvändo för en ängel som hamnat i blodlust.

Efter halva boken blev den som en mörk, väldigt geggig massmördarhistoria. Jag är ganska van med gegg och gore från filmvärlden men det här var väldigt oväntat för mig. Boken började i en mycket mildare anda. Men det var inte vändningen i historien som gör att den inte får mer än en trea, det är den ganska svaga karaktärsbyggnaden. Jag tyckte mest Elena var gnällig och stod på sig om fel saker. Och varför var hon så attraherad av Raphael att hon tog första bästa tillfälle att hoppa i säng med honom trots att vi tidigare förstått att hon inte var särskilt intresserad av sex över huvud taget?
Däremot kunde jag köpa Raphael bättre. Och Illium. Min favorit! Jag hoppas han får en egen bok i serien.

Det andra som var ganska irriterande var att författaren inte förklarade hur änglarna kunde klä sig. Hon lade stor vikt vid deras enorma vackra vingar men hur i hela friden klär de på sig?! På ett ställe stod det att Michaela, en av ärkeänglarna, hade en catsuit på sig. Hade den bar rygg? Eller speciella ving-hål? Sträcker änglarna vingarna rakt bakåt och en vampyr får föra kläderna över vingarna?
Det här gjorde att mina tankar flög i väg ibland och då tappade jag tråden en smula men jag skall definitivt läsa del två i serien.

Maria, mars 2010