Catherine ”Cat” Crawfield är till hälften vampyr. Hennes mamma blev våldtagen av en nyskapad vampyr för 22 år sedan och sedan dess hyser både hon och Cat en total avsky för vampyrer. Under sin uppväxt förstod Cat att hon var annorlunda men det var inte förrän hon var 16 år som hennes mamma berättade sanningen. Det var också då Cat började döda vampyrer. Nu hänger hon på barer varenda helg och gör sitt bästa för att decimera beståndet.

En kväll ger hon sig på fel vampyr. Bones är mycket äldre än de vampyrer hon tidigare mött. Han ser igenom hennes lama försök att förföra honom för att sedan döda honom. Bones är prisjägare med vampyrer som specialitet. När Bones får höra Cats historia bestämmer han sig för att träna henne och att använda henne som lockbete. Bones är på jakt efter en vampyr med en egen agenda så han behöver all hjälp han kan få.

Vad som börjar som en affärsuppgörelse glider snart över till något mer personligt. Bones blir attraherad av Cat ganska snart medan hon har mer känslomässigt bagage att arbeta sig igenom.

Boken står och väger mellan Paranormal Romance och Urban Fantasy. Första delen är mer PNR för att senare glida över i non stop-action. Boken är dessutom skriven helt ur Cats synvinkel. Vilket gör att jag funderar en hel del över hur Bones tänker. Boken är full av snärtig dialog och den är ganska rolig ibland men personerna är ganska endimensionella. Cat har till exempel inga vänner, inget annat liv än att gå i skolan och döda vampyrer. Bones, med sin brittisk/australiensiska dialekt är den som är intressantast av de två. Han är generös, uppmärksam och en väldigt het älskare, när Cat väl kommer över sina hang ups. Jag har också lite svårt att med att Cat tror att hon vet bättre än Bones trots att han är en Master Vampyr och flera hundra år gammal. Korkade hjältinnor går inte riktigt hem hos mig. Dessutom känns slutet väldigt abrupt. Det känns inte ens som en riktig cliff hanger utan mer som ett kapitelslut.

Maria, september 2010