Efter att ha läst några halvokej böcker längtade jag efter en riktigt bra bok. En berättelse som både var underhållande, spännande och gav en varm känsla i magen. När jag såg att Elizabeth Hunter hade kommit med en ny feelgoodserie, var valet givet. Och som hon levererade! Jag fnissade förnöjt, höll andan av spänning och fällde en tår av lycka på slutet.

Att livet kan gå i stå runt 45 är inte ovanligt. Barnen börjar bli stora, äktenskapet haft samma schemalagda rutin i 20 år och man börjar se sig själv som trist, tråkig och osynlig. Ska det vara så här resten av mitt liv? Precis så känner Robin Brannon den här dagen då allt kommer förändras.

Boken är en klockren feelgood med en dialog som är så där knäppt självklar, genomtänkta miljöbeskrivningar, underbara karaktärer som genomgår en utveckling till det bättre och ett slut som fick mig att fälla en glädjetår.
Jag menar, hur hanterar man att man plötsligt upptäcker att man har psykiska förmågor?

“I don’t know!” Monica threw up her hands. “I’m Catholic. I don’t believe in psychics and visions and stuff.”
“But a virgin birth is no problem?” Val narrowed her eyes. “Or a guy coming back from the dead?”
“It’s not the same, Val!”

Det finns författare som på det mest naturliga sätt kan vrida vår vanliga verklighet till något paranormalt men ändå få oss läsare att köpa det. Neil Gaiman och Stephen King är två giganter på området. Jag vågar påstå att Elizabeth Hunter inte är långt efter. Men hon skriver inte skräck utan feelgood och romance så hon kommer nog aldrig få samma uppmärksamhet, tyvärr.

Suddenly Psychic är en varm bok om vänskap, åldrande, familjehemligheter och avslut skriven med trygg hand av en inkännande författare. En bra bok, helt enkelt.

Maria, maj 2024