En ovanlig vänskap uppstår mellan en svårt skadad krigshärjad man och en kvinna som ska bli bortgift utan sitt samtycke.

Phyllida Satterthwaite har en egenhet som gör henne unik, hon har ett blått och ett bärnstensfärgat öga. När Phyllida blir föräldralös ser hennes släkting en möjlighet att tjäna en hacka på henne. I London finns en skrupellös man, The Collector, som är på jakt efter en ny fru och The Work of Art, som Phyllida kallas av societeten, passar honom perfekt och han är beredd att betala för att få henne.

Kavallerikapten Arthur Heywood lever med ständig smärta efter ett svårt slag i Spanska kriget där han lämnats att dö. Efter många strapatser är han nu äntligen hemma i England där han lever ett tillbakadraget liv på sitt gods. Det är högst motvilligt han reser till London för att se till sin fars affärer med Phyllidas släkting. Vid ett möte kommer ett menageri av blandrashundar infarande och efter dem kommer Phyllida för att hämta dem. Nästa gång Arthur och Phyllida möts börjar en varm vänskap växa fram.

En viktig drivkraft inom romance är ett starkt par i huvudrollerna, så också i historisk romance. Många författare bygger dock upp relationen mellan karaktärerna på lust och fysisk kärlek, vilket jag kan tycka är lite tråkigt i längden.
Mimi Matthews tillhör en grupp författare som skriver sedesamma (clean, på engelska) historier så hon bygger Arthur och Phyllidas förhållande på äkta, djupa känslomässiga grunder istället. Handlingen är lättsam och romantisk. Visst, Arthur och Phyllida missförstår varandra ibland men de löser det genom att kommunicera med varandra på riktigt. 

Det finns inga direkta missförhållanden i handlingen, inte heller något mysterium att lösa men boken är spännande ändå. Båda huvudpersonerna är älskvärda och har sina funderingar kring livet. Phyllida har växt upp i en skyddad miljö så mycket kretsar kring hennes roll som gift. Arthur misströstar och tror aldrig han kan bli bra nog som man och make. Det är skönt att i stort sett hela handlingen utspelar sig på Haywoods gods i Devonshire, att slippa storslagna baler, promenader i Hyde Park och krystade tebjudningar i storslagna salonger.
Nej, det stora i the Work of Art är den fina dialogen, de vanliga människorna och de små problemen. Och hundarna, förstås.

Maria, augusti 2022