Bewitching

Alec, hertig av Belmore, är en man som är van att få sin vilja igenom och han vill gifta sig med den vackra, glada och spontana kvinna som fullständigt vänt upp och ned på pompösa Belmore Park. Det spelade knappt någon roll att hennes skotska härkomst var höljt i dunkel. Men när Alec får veta orsaken blev hans hjärta iskallt.

Joyous MacQuarrie är en vit häxa vars magi inte alltid fungerar som den ska och resultaten blir ofta katastrofala. Så när hennes faster ska resa bort tvingas Joy att bo hos en annan släkting. När det är dags att resa bestämmer sig Joy för att använda sina krafter och hamnar i en skog i stället för hos släktingen.
Alec, den stolta adelsmannen alla i societeten ser upp till men ingen vill komma nära, känner sig manad att göra det gentlemannamässiga och rädda kvinnan han hittat i skogen. Han tar henne till närmaste värdshus och från och med nu kommer inget att vara som förr i deras liv.

Jag trodde aldrig att jag skulle älska historien som jag gjorde. Men den är rolig och hjärtskärande på samma gång. Hjälten och hjältinnan är så välskrivna, så tredimensionella och så lätta att tycka om att jag helt bortsåg från den tidstypiska känsla jag vanligtvis vill ha och är bortskämd med från Georgette Heyer:s böcker saknades.
Joy och Alec kastas ut på en känslosam resa där båda växer till bättre människor. Joy lär sig om orsak och verkan och Alec lär sig se magin i livet.

Läs boken om du är intresserad av häxor eller om Regencytiden men framför allt ska du läsa historien för sin fina kärlekshistoria!

Maria, november 2013

Lord Despair

Lord Simon Devere kommer tillbaka till England efter två helvetiska år i ett burmesiskt fängelse. Men han lider av svår PTSD och tvivlar på att han verkligen är i England. Varje gång han sluter ögonen kastas han tillbaka till fängelsehålan där han såg sin kusin dödas framför sina ögon.

Jenny Blackwood är en praktiskt lagd kvinna. Det var en tillgång när familjens överhuvud dog och faderns skulder uppdagades. Under falskt namn har Jenny arbetat som revisor åt traktens köpmän (societetskvinnor får inte arbeta). När hon får ett brev från traktens greve funderar hon först på att inte ta uppdraget men inser att hon inte kan säga nej till pengarna.

Lord Despair är nästan två böcker i en. Den första delen handlar om hur Simon och Jenny möts och hur de hjälper varandra. Jennys pragmatiska livssyn ger Simon en förankring till verkligheten som gör att han kan hantera sin svåra PTSD.
Del två är nästan en pusseldeckare där vi får följa Simon och Jenny när de tillsammans löser problemet med pengar som svindlas från herrgården. Det är en annorlunda historia om hur människor kan utnyttja andras svaghet och sjukdom.

Överlag är boken fin och en smula rolig. Det är inte en tung, socialrealistisk historia om PTSD utan en ganska lättsam novell. Det är en del kel mellan Simon och Jenny, heta kyssar och intressanta beskrivningar hur man tar av sig dåtidens kläder men det är en sedesam bok helt utan sex.
Jag var inte så förtjust i hur Simon hanterar sin ångest i mitten av boken, den delen kunde ha kortats ned. Men det var kul att läsa en bok med en smula psykoanalys i då den praktiken växte fram under den här tidsperioden.

Maria, mars 2021

Överenskommelser

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt är första boken i hennes serie kring slottet Wadenstierna. Det är även Simonas debut-romance. Efter att ha läst många historiska böcker satta i ungefär samma tidsperiod som Överenskommelser var jag spänd på att läsa den. Men tyvärr höll den inte hela vägen för mig.
Och, du som gillar Jane Austen, tro inte omslaget. Det här är väldigt långt ifrån Jane Austens sätt att skriva. Den enda likheten är tidsperioden.

Beatrice Löwenström, vår hjältinna, är en blandning av en hunsad kvinna av sin tid och en fritänkare. Hon älskar konst och drömmer om att få resa. Hennes föräldrar är döda och hon bor på nåder hos sin farbror. Det visar sig att hon har blivit tuktad i hela sitt liv. När hon möter Seth Hammerstaal, vår hjälte, sätts hennes värld i brand.

Seth Hammerstaal är en man av sin tid men samtidigt en nytänkare. En superrik industrimagnat med ett något tvivelaktigt rykte. Han blir fascinerad av Beatrice både av hennes yttre och av hennes intelligens.

Nu drar en virvelvind av händelser igång. Det är baler, våldtäkter, resor, olyckor, äktenskap och intriger. Och lite sex. I mitt tycke kunde boken ha redigerats rätt hårt, det var alldeles för många trådar och folk att hålla reda på samtidigt som ingen fick något riktigt djup. Dessutom tyckte jag att slutet blev lite, jaha… Med så många trådar att hålla reda på och för författaren att avsluta blev det rätt rumphugget.
Och även om jag kan förstå att det yttre var viktigt vid den här tiden kändes många av hjältens presenter rätt ytliga och materialistiska.

Däremot något jag uppskattade var skildringarna från Stockholm och societetslivet där. En rolig anekdot är att samtidigt som jag läser boken och fascineras av alla vackra klänningar sydda av Augusta Lundin visar ett av de större museerna en utställning med hennes kreationer. Fakta och fiktion i ett!

Maria, januari 2021

The Duchess of Chocolat

Henry, hertigen av Pelham går till Londons exklusivaste chokladtillverkare för att beställa en speciell chokladpralin till kvinnan han tänkt gifta sig med. När han träffar personen bakom pralinerna inser Henry att Amity Rare-Foure är lika smakfull och frestande som den choklad hon tillverkar.
Tillsammans börjar de utforska smaker och texturer för att skapa rätt pralin. Här får vi läsare följa med under resans gång, mycket choklad är det. Båda inser att de uppskattar varandra men att konventionen inte tillåter något mer än en ytlig vänskap mellan hertigen och dottern till en affärsägare.

Den korta tid i England som kallas Regency-tiden (1811–1820) styrdes hårt av sociala mönster. Man skulle hålla sig inom sitt sociala skikt. Det var ovanligt med äktenskap ”över gränserna”. I The Duchess of Chocolate blir det tydligt när Amity blir inbjuden till en fest av hertigen och hon begår några etikettsbrott. Hon blir förtvivlad och hennes familj flyr sitt lantställe för att låta den sociala stormen lägga sig.
När Henry inser att han inte kan gifta sig med den kalla men oerhört vackra och väluppfostrade kvinnan han tänkt sig som hertiginna beger han sig till Amity. Genom att umgås med hennes familj får han en annan syn på livet och vi får till sist ett lyckligt slut.

Boken är väldigt lättläst, paragraferna flyger iväg. Den tillhör de sedesamma böckerna i stil med Georgette Heyer och Mimi Matthews vilket jag tycker är skönt. När jag läser en Regency romance vill jag inte bli ”störd” av sex mellan huvudpersonerna!
Men trots att författaren har gjort gedigen research känns boken och temat modernt. Det är något som saknas. Så även om jag gillade The Duchess of Chocolat som en snabb parentes mellan studierna är jag osäker på om jag kommer läsa fler böcker i serien.

Maria mars 2021

The Orphan

Som del 5 i en serie av välskrivna böcker har the Orphan rätt mycket att leva upp till. Våra huvudpersoner är Evie Parfitt en 27-årig följeslagare till Violet, en vacker 18-åring med ett rejält arv vilket gör henne attraktiv på äktenskapsmarknaden i de fina salongerna och Eliot Armitage en rik, bortskämd ung man utan direkta framtidsplaner, förutom kanske en ny älskarinna. Författaren låter alla tre växa fram i sitt lite långsamma skrivsätt. Hennes historier är som en väv. Alla trådar vävs ihop och skapar en vacker bild av Regency-tiden i England.

Något som var annorlunda i den här boken var de djupare och, i dessa sammanhang, väldigt annorlunda teman som togs upp. Sexuella övergrepp, slaveri och livet för älskarinnor.
Det sexuella övergreppet beskrivs som något obehagligt och ondskefullt som sker i de bästa familjer men det är viktigare att diskutera vad som skulle hända eventuella barn ”No wonder the family tried to keep it quiet, and it would have been better to maintain that silence indefinitely”.

Miss Violet har en storväxt, svart man som personlig betjänt. Henry är en före detta slav. Genom Evie reda på mer om Henry och en tragisk historia växer fram.

Vid ett tillfälle efter en middag när herrarna dragit sig tillbaka för att dricka portvin och röka sina cigarrer börjar de diskutera älskarinnor. Det är comme il faut vid den här tiden att ha en eller flera älskarinnor. Många herrar var övertygade om att de gjorde kvinnorna en tjänst genom att erbjuda dem hus och juveler. De tänkte överhuvudtaget inte på saken från kvinnornas synvinkel.

Nu är de här små korta sekvenser som inte förtar den varma känsla författaren i övrigt ingjuter i sina läsare, tvärt om.
The Orphan är inte den bästa boken i serien men kanske den som tar upp de djupaste ämnena.

Maria, december 2020

The Parfit Knight

När markisen av Amberly blir rånad av stråtrövare är han tvungen att söka skydd i närmaste herrgård. En snöstorm gör att han måste stanna längre än planerat.

Rosalind Vernon har bott på Oakleigh herrgård i hela sitt liv omgiven av hängivet tjänstefolk. En olycka i barndomen gör att Rosalind inte har någon närmare kontakt med världen utanför. Det hon saknar mest är någon att prata med, på riktigt, om både djupa och vardagliga saker. Någon som inte tycker synd om henne.
Amberly och Rosalind lär känna varandra och inleder en varm vänskap. När vägarna blir körbara igen ger sig Amberly av till London igen men lämnar en del av sitt hjärta på Oakleigh.

The Parfit Knight är en varm och stundtals rolig historisk romance. Hjälten är varmhjärtad under sin höglättiga London-fasad. Hjältinnan är älskvärd, modig och helt utan självömkan trots sitt handikapp. Under de år historien utspelar sig får vi se både Rosalind och Amberly växa som personer, var och en för sig men också tillsammans.
Det var intressant att läsa om en hjältinna med ett handikapp. Några gånger funderade jag på om handikappade på 1800-talet verkligen behandlades som i boken. Kanske, kanske inte, men det kändes trovärdigt i alla fall.
Välskrivna karaktärer och en kvick dialog som fick mig att fnissa flera gånger gör boken till en perfekt höststormsbok.

The Parfit Knight tillhör kategorin sedesamma romaner så den mest närgångna scenen är en kyss. Den utspelar sig på Georgiansk tid, 1714-1830.

Maria, oktober 2021

The Viscount and the Vicar’s Daughter

Ännu en finstämd, rolig och vacker historia i det viktorianska England. Den viktorianska eran är känd för sin elegans och prestationer inom konst och arkitektur. Denna tid omfattade en tid med stora sociala, politiska och ekonomiska förändringar. Men också för sitt strikta sociala liv, särskilt i de finare kretsarna samt för en avgrundsdjup fattigdom. En del av detta smyger sig in i boken.

Under många, många år har Tristan Sinclair, Viscount St. Ashton levt ett liv i sus och dus med alldeles för mycket alkohol och hasardspel. Det började när Tristan blev felaktigt anklagad för att har ruinerat en ung kvinna. När sanningen kom fram till slut kunde Tristan inte förlåta sin far och bror för att de inte trott honom när han bedyrade sin oskuld.
På senare tid har han tröttnat på sitt vilda leverne men hans dåliga rykte förföljer honom. Inte för att han gör något för att skaka av sig det heller.

Valentine March är föräldralös. Hennes mamma dog när Valentine föddes och hennes pappa dog för ett år sedan. Ensam i världen beslutar sig Valentine för att ta jobb som sällskapsdam åt Lady Hortensia Brightwell och hennes dotter Felicity. Som dotter till en icke-adlig präst finns inte så många alternativ.

Tristan och Valentine möts helt apropå när Tristan hör någon gråta hjärtskärande i en glänta. Där ser han en relativt ung kvinna, i en trist, oformlig klänning och med glasögon. Men när hon vänder sig emot honom ser han att hon har en ängels ansikte.

Det här är början på en, i min smak, allt för kort historia. Tristan, Valentine och personerna närmast dem beskrivs fylligt och trovärdigt. Jag kunde inte annat än att bli förtjust i både Tristan och Val. Båda var vilse i livet men tillsammans hittade de stabilitet och kärlek. Inte helt utan problem. Tristans pappa ser till att hålla Val ifrån honom, Valentines släktingar, när de hittas, vill inte veta av henne och Lady Hortensia Brightwell och hennes dotter gör allt de kan för att smutskasta Valentine.

The Viscount and the Vicar´s daughter är hjärtevarm, lättsam och rätt kul!

Maria, september 2020

The Winter Companion

Mimi Mathews skriver om människor i tiden 1811 – 1820 som kallas Regentskapstiden (Regency era). Ofta när jag läser historiska romaner från Regentskapstiden kretsar kring samhällets normer och oerhört fasta regler för hur människorna ska bete sig. Män är handlingskraftiga industrimagnater, slösaktiga adliga rumlare eller stillsamma herrgårdsägare. Kvinnorna är ofta ornament, något som bidrar till mannens status och att gifta sig utanför sin klass är att fullständigt trampa i klaveret. Det är nästan helt otänkbart.

Men inte alltid. I boken The Winter Companion sipprar verkligheten in som en stilla rännil mellan raderna. Regentskapstiden var en tid då världen stod inför stora förändringar. Bland annat började kvinnor och arbetare ta allt mer plats, kräva rättvisa och utbildning.

Historien i The Winter Companion är en lös fortsättning på tidigare böcker i serien Parish Orphans of Devon. Alla böckerna hänger ihop men de kan, med nöje, läsas fristående även om den övergripande historien fördjupas av att läsa alla i ordning.

Som följeslagare är det viktigaste att vara en osynlig hjälp till sin arbetsgivare, ofta en äldre kvinna. Clara Hartwrigh har ett stormigt förflutet och det passar henne utmärkt att vara i bakgrunden. Tidigare hade hon drömmar om att få utbilda sig men de har grusats av en tidigare skandal.

Neville Cross är sedan en olycka i tidig ålder mer bekväm bland djur än med människor. Att vara i sällskap kräver att han ska prata. Även om det inte är något fel på hans intelligens och tankar är det ibland helt omöjligt att få fram det i ord och meningar. Därför tror många att han är ointelligent och behandlar honom därefter. Clara och Neville möts och en djup förståelse mellan dem växer fram.

Neville är inte din vanliga alfahanne som tar plats. Nej, Neville kryper in i mitt hjärta med sin empati både för djur och Clara. Både Clara och Neville har ett förflutet som de måste göra upp med, de måste båda växa för att våga satsa på varandra.

Historien är lågmäld och vacker. Ibland fick jag torka bort en tår i ögonvrån. Det är skönt att boken helt saknar sex. Det hade känts för närgånget, för inkräktande på Clara och Nevilles integritet.
The Winter Companion är ett utmärkt exempel på varför jag verkligen gillar historiska romaner. Vacker miljö, intressanta sociala konventioner och en härlig känsla för romantik.

Maria, december 2020