Bridgerton, Drottning Charlotte, Outlander, Downtown Abbey, Mr Selfridge, Den Charmerande Tom Jones. Listan av historiska och gärna romantiska tv-serier och filmer har exploderat de senaste åren. Många författare intresserar sig för tiden av industrialismens genombrott och för de strikta sociala reglerna som styrde samhället på 1800-talets senare hälft. Men det finns mycket mer i kategorin historisk romance.
En historisk romance är en berättelse som utspelar sig i en tid som känns avlägsen från den tid författaren verkar i. En tid läsare och författare inte kommer ihåg som till exempel medeltiden, Gustav III:s tid eller som i dag (2022), tiden för både första och andra världskrigen. Det börjar även dyka upp böcker som handlar om 60-talet då det för många är en tid man inte riktigt minns. Klassiker som till exempel Stolthet och Fördom är inte historisk romance då Jane Austen skrev om sin samtid.
Att peka på en exakt start för en genre kan vara svårt. För historisk romance, och särskilt underkategorierna Regency (1811 – 1820), Victorian (1837 – 1901) och Edwardian (1901 – 1910) romance, brukar Georgette Heyer (1902–1974) ses som starten. Hennes första Regencybok The Black Moth kom ut 1921. Heyer har själv angett Jane Austen som en stor förebild och hon var väldigt noggrann med äktheten i sina miljöer. Kläder, mat, inredning, språk/uttryck och så vidare skulle vara tidstypiskt.
En annan tidig författare inom historisk romance var Barbara Cartland (1901–2000). Hon verkar inte vara riktigt lika noga med den historiska äktheten. Medan Heyers protagonister på sin höjd delar en kyss anklagades Cartland för att vara allt för vågad i sina böcker. När jag gjorde research på Heyer och Cartland hittade jag massor av artiklar om Heyers författarskap men artiklarna om Cartland handlade mest om henne som person. Det fanns en schism mellan de båda författarna där Heyer anklagade Cartland för plagiarism.
I dag kan t ex Julia Quinn som kallar sina böcker ”historical fantasy” räknas som arvtagare till Barbara Cartland. Även Lisa Kleypas kan sägas vara en arvtagare då hon har rätt mycket sex i sina böcker. Arvtagare till Heyer är t ex Mary Kingswood och Christina Dudley.
En serie som Diana Gabaldons Outlander räknas som time-travel/historisk romance av många men inte av Diana Gabaldon själv.
1972 gavs boken The Flame and The Flower ut och med sitt utmanande innehåll startade den en hel trend av miljonsäljande böcker sk. ”bodice rippers”. På 70- och det tidiga 80-talet fanns det två starka strömningar inom romance, sedesamma contemporary samt historiska romaner där sex var den drivande kraften. Många romanceböcker innehåller sex i varierande grad än i dag, det problematiska med de tidiga bodice ripper-böckerna är att hjältinnan ofta blir våldtagen. Av hjälten. Tidiga bodice rippers är en mörk del av genrens historia som, tyvärr, fortfarande påverkar mångas syn på våra älskade böcker. Tack och lov så har genren förändrats, och utvecklas fortfarande, mycket tack vare moderna författare som vågade lämna den unkna kvinnosynen och på oss läsare som valde bort bodice rippers.
Historisk romance innehåller en mängd underkategorier. Det kan var historiska spionromaner, erotiska historiska romaner, historiska romaner med HBTQ tema, tidsresor för att nämna några. Simona Ahrnstedt skulle kanske kunna anses skriva politiska historiska romance.
I den här kategorin (på fantastika.se) hittar du många böcker taggade ”sedesamma” (clean eller sweet på engelska). Det betyder att när det hettar till mellan huvudpersonerna är det en kyss, inte mer, tänk Jane Austen eller Charlotte Brontë. Det är en trend som har växt fram under 2000-talet efter att många läsare och författare tröttnade på de äldre böckerna med, i deras tycke, allt för mycket sex.