Du är inte min chef

Ella Eng och Simon Staahl träffas när de är unga. För unga. De har inte utvecklats till de människor de behöver vara för att uppskatta varandra fullt ut. Många år senare när det visar sig att Ellas nya chef är Simon vänds deras värld upp och ned.

Sedan Ella och Sagas mamma dog har Ella varit ensam ansvarig för att få deras vardag att fungera. Hon har arbetat hårt för att sätta mat på bordet. Ella är driven, målinriktad och analytisk men också godhjärtad och omtänksam.

Simon kommer från en priviligierad bakgrund, pengar har aldrig varit några problem. Som ung gled han genom livet utan några större tankar på andra då ett möte med en hårt arbetande servitris, som lurats av hans vänner, får honom att stanna upp och börja tänka. Skygglapparna faller och han ser hur hans kompisar behandlar andra, hur han styrs av sina föräldrars förväntningar och han inser att han måste göra en förändring för att börja gilla sig själv.

Du är inte min chef handlar om att växa upp och inse att ditt liv är ditt eget ansvar. Det är en hård lektion när man inser att man levt ett falskt liv och låtit sig påverkas av andra till fel beslut. Det är inte en enkel situation att ta sig ur. Har du sett/läst Jane Austens Persuasion (Övertalning) så vet du vad jag menar. Det finns stora likheter mellan Anne Elliot i Persuasion och Simon i Susanna Roxfelts bok.

Mycket av handlingen drivs framåt av en trovärdig dialog. Ella, Saga, Simon, med flera viktiga bikaraktärer, har helt egna röster som är lätta att känna igen. Vid ett tillfälle funderar Simon över den tjej han förväntas gifta sig med: ”Att prata med henne var så andefattigt att han fick syrebrist bara vid tanken.” Det är ett bra exempel tycker jag. Simon har gått i de bästa skolorna och har ett rikt språk som han använder för att beskriva en rätt vanlig känsla.

I sin mammas ombonade och trygga lägenhet kan systrarna koppla av och stänga ute alla måsten för ett tag och bara njuta av varandras sällskap. Ella och Saga är olika men har en varm och innerlig kärlek för varandra, också den kärleken är varsamt beskriven. Simon bor i en ungkarlslya som han upplever som steril, nästan död. Det blir väldigt tydligt för honom när han börjar hänga i Ellas lägenhet, det är dit han längtar. Inte bara för att Ella är där utan även efter den känsla av familj och värme har får där. Miljöerna ger mig en djupare känsla av hur karaktärerna mår eller känner.

Kärleken mellan Ella och Simon kommer tillbaka med full kraft när de träffas igen. Efter år av ilska och en känsla av övergivenhet men också saknad, har Ella och Simon mognat. De ser nu sina egna fel och brister vilket hjälper dem att bli bättre människor. Vi som läsare ser särskilt deras förtjänster vilket gör att, i alla fall jag, hejar på dem.

Men, återigen, det negativa är de språkliga fel som finns. Stavfel, mysko användning av kommatecken och särskrivningar gör att texten hackar för mig. Det är tråkigt för Susanna Roxfelt är en driven romanceförfattare vars böcker jag ser fram emot. Hennes karaktärer är älskvärda, sexscenerna fina och historierna intressanta.

Maria, juni 2022