Sömmerskan och friheten

Endast Sverige svenskt vemod har. Inom deckargenren finns Nordic Noir, mörka socialrealistiska böcker där miljöerna spelar en viktig roll för stämningen. Svensk musik genomsyras av vemod från folkvisor till miljonsäljande pop, det finns en mollton som griper tag i lyssnaren.

Nyligen hörde jag en intervju med Sofia Ymén där hon pratade om Feelgoodgenren och hur bred den börjar bli. Det pratades om underkategorier till Feelgood för att läsaren lättare ska kunna hitta exakt den bok som passar för stunden. Det är något jag håller med om. Vill du läsa en klämmig feelgood ska du inte välja Sömmerskan och friheten. Det är en bok som använder sig av vemodet på ett underbart sätt.

Vi följer två kvinnor, Hilda som lever på 1970-talet och Helena som lever idag. Att använda sig av två tidslinjer visar både skillnader och likheter i kvinnornas liv. Hilma öppnade ett våffelcafé där hon kunde tänka sina egna tankar och forma sitt liv. Helena öppnar och driver caféet vidare och även hon finner ro att bli hel och fundera över framtiden. Både Hilma och Helena gör en omvälvande livsresa som kan ge förtröstan och hopp till läsaren.

Att följa två personer kan ofta bli rörigt, särskilt idag när många författare byter huvudperson i varje kapitel för att få till ett tempo i historien. Därför är det skönt att Karin Härjegård gör tvärt om. Varje person får flera kapitel i rad, det är tydligt vem som är huvudperson då det står i rubriken när den personens kapitel börjar. Det gör också att tempot blir lugnare.

Karin Härjegård har en fingertoppskänsla för miljöbeskrivningar som griper tag. Som läsare är du på plats. Du andas den krispiga luften, upplever de härliga dofterna av nygräddade våfflor, lyssnar på tystnaden.

”Tänk att få sitta här på morgnarna och insupa Malmagen, fjällen, björkskogen. Lyssna till fågelsången. Till tystnaden. Livsandarna börjar dansa inom henne. Tänk om den här platsen är hennes framtid.”

Härjegårds språk är både kargt och målande. Med några få ord i korta meningar fångar hon en längtan som jag tror många har. Längtan efter det enklare livet man formar efter sina egna önskningar.

Maria mars 2024